KD-politikern Anne- Sophie Lainesdotter Emilsson i Karlskrona fick lämna sina uppdrag efter den turbulens som uppstod när det visade sig att hon hade stulit en kvarglömd plånbok med 500 kronor i ett varuhus. Plånboken tillhörde en gammal kvinna. Hon hade erkänt, var dömd, men hade sedan inte betalat till brottsofferfonden förrän förra veckan när ärendet redan hade gått till Kronofogden. Två år efter händelsen.
I nomineringskommittén till riks- och landstingslistorna, där jag själv satt i höstas och arbetade fram listorna efter provvalet, visste vi ingenting. Det var rätt att hon fick lämna sina uppdrag. Om hon är kvar i partiet vet jag inte, en uteslutning är en större apparat.
Samtidigt känner jag med alla dem som åker ut och eventuellt får löpa gatlopp innan. Jag kan inte precis påstå att jag själv fick löpa gatlopp när jag var på väg från rektorstjänsten i Oskarshamn, men det var ju stort fokus på händelsen och många förstasidesartiklar, löp, intervjuer och mycket uppmärksamhet kring det hela. Man blir trött, men på något sätt lyckas nog de flesta hålla sig uppe medan det pågår.
Det finns på något sätt en energi i händelserna.
Men sedan är det hela över för media och omvärlden. Det är då det tar vid för en själv. Då blir det tyst. Det kan också bli tyst på telefonsamtal och kontakter. Säkert har fler än jag upplevt, som jag upplevde det för femton år sedan, att bara de riktiga vännerna fanns kvar. Och så blev folk urtrötta på en för att man ältade samma historia gång, på gång, på gång.
Det är allstå nu det börjar för många, när ljuset inte längre är riktat på dem, när journalisterna inte längre jagar dem, och tidningarna är ointresserade av det de har att säga.
Jag tänker på dem! Nu kommer det riktigt svåra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar