Vi är givetvis många som har följt Jonas Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar" på TV. Själv såg jag inte första avsnittet och hade egentligen inte tänkt se serien, men efter det andra kändes det omöjligt att inte se det tredje och sista. Det kändes äkta.
Minnet av tiden före sekelskiftet, kan man väl gott säga, och stegen från en kriminalisering av homosexualiteten till dagens äktenskap har varit omvälvande för många och både långsam och snabb.
Jag undrar om Åke Green hade kunnat få gehör för sina vulgariteter idag. Homosexualitet har ju normaliserats på de flesta platser i Sverige nu. Den kärleken är inte längre förbjuden.
Samtidigt kan jag personligen undra om någon i Sverige tror att kärleken mellan människor av samma kön har varit den enda "förbjudna" kärleken. Det finns annan kärlek som av omgivningen ses så opassande på grund av sociala omständigheter att den aldrig har fått blomstra. Mod som svek, ingen som egentligen vågade säga de förlösande orden, hänsyn till andra, men aldrig till sig själv.
Men vem hade rätten att bestämma över andras liv och lycka? Egentligen.
En dag är det nog definitivt för sent, även om man fortfarande lever. Eller? För vem skulle orka...? Du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar