De nya sociala medierna kräver förvisso också människor med en viss livshållning för att de inte ska bli till ett medel att spela i överläge.
De kräver nämligen artiga människor, som ger sig tid att svara dem som skriver till dem.
Men det behöver inte bara vara tiden som brister. Ett e-postmeddelande, som man inte gillar innehållet i, är enklare att nonchalera än det är när man ställs ansikte mot ansikte med någon. Man kan ju bara strunta i att svara eller bara svara på den del av innehållet som det passar en att svara på.
Hur blir vårt samhälle om det befolkas av människor som tar sig makten att kommunicera enbart när de vill kommunicera och totalt nonchalerar vad andra människor förmedlar till dem i andra fall?
Det är ytterst betecknande för människor hur de fungerar i sina offentliga roller.
De gånger jag har haft anledning att skriva till offentliga personer har jag noterat följande:
Bland biskoparna är det mest de kvinnliga biskoparna som svarar. Ärkebiskopen ska vi glömma - eller är det bara mig han inte svarar? Den förre ärkebiskopen KG Hammar fick man alltid svar ifrån, även om det var från någon som skrev i hans ställe, men svar fick man.
Folkpartiministrar, som jag har skrivit till, har jag aldrig lyckats få svar ifrån, och andra klagade också på detta på konferenser.
Min nye partiledare, KD ledaren, gav ett långt och utförligt svar, skrivet av honom själv av vad som framgick, på synpunkter som jag hade haft.
E-postkontakter säger faktiskt mycket om oss. De säger hur vi ser på våra medmänniskor och vilken vilja vi har att lyssna till dem eller bemöta dem.
Detta är något arbetsgivare borde tänka på att fråga om vid en anställningsintervju
- Hur bemöter du e-post du får?
Svaret kan vara en bra mätare på vem personen är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar