Idag kan man i vår lokaltidning läsa om frånskilda kvinnor som har skickat hundratusentals kronor till okända män, som de inte ens har träffat! De har fått kontakt via Facebook, och sedan har kontakten fortsatt per mejl och telefon tills männen har sagt att de var i knipa och kvinnorna har börjat länsa sina bankkonton, ja till och med intecknat hus, för att hjälpa karlarna. Tala om att vara korkad! Och så har de så småningom insett att de är totalt lurade.
Det som förvånar mig i detta är att det inte är några gamla, halvsenila kvinnor utan tydligen ganska unga människor. En av dem är 47 år gammal!
Men hur kan man ta in någon på Facebook som man inte känner? Säger jag som har en ytterst begränsad FB. Facebook varnar ju för detta, liksom de menar att det där med vänner knappast håller om man har bortåt, eller över, 1000 personer inlagda.
Förvisso finns det mycket skit på nätet, både falskhet och bedrägerier, men man får ju försöka att inte gå på allt. För tänk så lurad man hade kunnat vara om man hade trott på alla miljoner som man enligt mejl har vunnit bara man ger sina bankkontonummer och koder till avsändaren!
Men nätet har stora fördelar. Just nu följer jag flighten som sonen och sonhustrun är på från LA. Och varje dag har jag på Facebook kunnat se bilder från deras semester i Texas, Arizona och Californien och inte en enda gång har sonen behövt vara irriterad över att morsan har ringt över halva jorden för att kolla läget! Så som jag kunde göra före Facebook-tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar