Jag har ingen anledning att lämna kyrkan för ulvarnas skull, skrev en vänlig människa på en kommentar häromdagen.
Men jag passar kanske inte där!
Från Växjö stift blev jag utköpt efter 6,5 års tid som rektor. Det var nuvarande ärkebiskopen som var med i den processen i sin dåvarande roll som biskop. Han var först min ordförande, sedan medlem i styrelsens AU. (Ja, nu tror jag aldrig att detta hade hänt med den tidigare biskopen som tragiskt omkom i en bilolycka, och som hade uttryckt hur nöjda stiftet var med mig just före olyckan. Men han var ju död då.)
I KviSk i Lunds stift kände jag mig så illa behandlad av den kvinnliga ordföranden att jag har slutat åka på styrelsemötena. Överlägsna, högfärdiga damer (min åsikt) är inte min melodi!
En tidigare närstående vän påstod att han hade slutat gå i kyrkan på grund av mig och att det var sådana som jag (och andra med mig) som förstörde Svenska kyrkan.
Nej, jag passar nog inte i Svenska kyrkan!
Och vem vet, detta är kanske ett friskhetstecken!
Gud finns ju, som jag brukar skriva, trots kyrkan!
Och så kan ju tidigare vännen återvända till sin kyrka, där nattvarden har rätt alkoholhalt, och inga ovärdiga människor stör honom längre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar