Jag ska byta telefonbok. Jo, jag hör till de omoderna som inte har allting i mobilen. Ja, jag till och med köpte en ny mobiltelefon som är en telefon, dock med radio och kamera, men det visste jag inte förrän jag kom hem och läste instruktionsboken. Fast kameran använder jag inte, för jag älskar min lilla, rosa digitalkamera som jag har fått av min son och sonhustru
Anledningen till att jag ska byta telefonbok är att alltför många personer i den nu är döda. Idag räknade jag dem. Nio stycken!
Men folk behöver ju inte vara döda för att vara borta från ens liv. Till dem som jag tidigare har hört samman med hör mina gamla folkpartikamrater. Dem saknar jag, fast inte den folkpartistiska politiken. Den är för kall för mig.
Ikväll fick jag träffa flera av dem på en träff med Ronnebyalliansen på en restaurang. Där åt vi en härlig gulaschsoppa, fick information om politiken i kommunen och försökte göra melodikryss som folkpartiets starke man hade gjort.
Det var mysigt att se det gamla partifolket igen!
Kanske finns det för många sådana där gamla sammanhang i mitt liv. En del människor från dessa har jag fortfarande kontakt med, men ibland undrar jag hur det hade varit om man hade stannat länge någonstans. Länge på ett jobb och länge i relationer.
Längst har jag varit elva år på ett jobb. Ja, och så var jag ju faktiskt gift i femton år! Det tycker inte jag var så illa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar