För tolv år sedan läste jag musikvetenskap på dåvarande Växjö universitet och i samband med det var jag extra observant på vad som fanns på marknaden som kunde stärka mina kunskaper.
Jag hittade då en serie med cd-skivor från olika klassiska musikstilar, kombinerade med blad till en pärm, som jag tyckte var mycket intressanta. I den lilla pärmen samlade man musikhistoria, orkesterinstrument, musikgenrer och musikaliska termer. Ja, jag kände mig riktigt entusiastisk.
På den tiden var jag ständigt ensamboende och hade alltså bara vänner och släkt att kommunicera med. En dag när jag hade en väninna på besök tänkte jag att nu ska jag äntligen få visa mitt lilla "fynd" för någon.
Entusiastisk plockade jag fram pärmen och visade på samlingen av cd-skivor. Men hon var ytterst sval, för att inte säga lite föraktfull, för musik skulle man inte köpa på det sättet, tyckte hon. Inte heller tittade hon närmare på pärmen med allt det intressanta innehållet, utan lade snabbt undan den.
Jag kände mig både snopen och besviken. Det som jag hade tyckt var så unikt och intressant kändes inte längre så värdefullt. I stället kände jag på något sätt att jag gjorde fel som samlade på musik utan att direkt själv välja cd:arna, för de skickades ju till mig.
Händelsen lärde mig hur otroligt lätt det är att grusa någons glädje och att få en människa att känna sig förminskad.
Detta bör vi nog tänka på i olika situationer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar