Jag själv är det som finns i mitt intresse för litteratur, konst och musik, det som finns oberoende av omgivningen, det som ingen kan ta ifrån mig.
Först kommer insikten att jag måste förändra. Sedan kommer den stora tröttheten, i mitt fall ofta kombinerad med smärtor i kroppen av något slag. Därefter gör jag som i den där schlagersången, jag reser mig igen och börjar famla. Vad har jag nu?
Många års studier i humanistiska ämnen har berikat mitt liv mycket. Och jag tänkte idag när jag, på min lilla stavpromenad, letade efter blad att måla i akvarell att jag nu faktiskt också lever i en annan värld i naturen.
Bor man som jag gör ser man inte bara träd, utan men ser ekar, bokar och björkar, och nu har jag också - äntligen- med hjälp av böcker och band börjat lära mig de olika fåglarnas läten.
Det är en lisa för själen att bo så nära naturen och skogen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar