tisdag 30 oktober 2012

När nya världar öppnas

Att ha haft flera nära relationer i sitt liv har för- och nackdelar.
Till fördelarna hör, tycker jag, att man väl alltid tillförs något nytt med nya människor som under en tid kan påverka en.
Så kom en av ungdomens kärlekar att ge mig mitt konstintresse genom att idogt släpa med mig på Köpenhamns (han var dansk) muséer och en gång på museér i Paris.
Exmaken fick ut mig i segelbåtar och var även han mycket historiskt intresserad.

Den senaste relationen är, som varje läsare som följer min blogg kan inse, inte alltid en dans på rosor, men till fördelarna hör att det är en intressant man med otroliga kunskaper om mycket. Nu är det väl inte så att detta ger några intressanta samtal, utan snarare så att jag får föreläsningar vid matbordet!:-)

Till de saker som jag inte precis har haft någon kunskap om tidigare hör Sveriges järnvägsnät förr och idag. Här är Mannen expert.
Först kunde jag inte begripa varför vi, när vi var ute och körde någonstans, plötsligt skulle avvika till någon konstig liten ort. Nu vet jag vad som är på gång; då finns där nästan alltid ett gammalt stationshus och en nerlagd järnväg.
I början kände jag mig bara uttråkad av det där, men när jag fick höra att järnvägen i Ronneby en gång också gått ut på redden, det vill säga till hamnen, väcktes min nyfikenhet.

I en av bokklubbarna har jag nu hittat en bok om alla gamla järnvägslinjer, som jag har köpt- till mig själv!
Här öppnas på något sätt en ny värld med alla dessa linjer som har funnits tidigare och där många (de flesta?) nu är nedlagda.

I inledningen till boken kan man läsa att järnvägsnätet har omfattat18 323 km, och det har funnits 7 500 trafikplatser varav ca 4 900 med persontrafik.

Vad jag inte visste var att vi tidigare haft olika lokaltid inom Sverige. När järnvägen öppnades 1862 var det en differens på 24 minuter mellan Stockholm och Göteborg. Detta hade jag alltså ingen aning om. Inte heller att Järnvägen då bestämde att man i tidtabellerna skulle räkna tiden efter Göteborgstid. Först 1.1 1879 fick vi officiellt gemensam tid i Sverige, en tid som sedan förändrades lite 1.1 1900 så att Sverige fick mellaneuropeisk tid efter fastställda tidszoner.
Och så har vi fortfarande vänstertrafik vid dubbelspår i Sverige.

Nya kunskaper ger en ny syn. Ovanstående om tiden har jag lärt i morse. Precis som jag beskrev igår att jag nu ser färger i naturen på ett annat sätt sedan jag började på akvarellkurs, är jag nu mera observant på exempelvis stilen på stationshus. Sådana är faktiskt en dröm för någon med konstintresse.

Från ett vykort på Ronneby järnvägsstation ca 1900.




2 kommentarer:

LFL sa...

Från Wikipedia:
"Adolf W. Edelsvärd anställdes 1855som SJ:s chefsarkitekt, detta var ett år innan de första bansträckorna öppnades. Under hans 40 år i ledningen för Statens Järnvägars arkitektkontor uppfördes inte mindre än 5 725 byggnader vid de av staten byggda huvudlinjerna, därav 297 stationshus. Edelsvärd lade stor vikt vid stationshusets stil och funktion – alltifrån de stora centralstationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö till linjestationernas små stationshus, som ofta utfördes efter standardmodeller.

Då stationsplatsen var utsedd ankom det på Edelsvärd att utplacera och utforma de olika till en station hörande byggnader. Han nöjde sig dock inte med att enbart studera byggnadernas utformning utan ansåg att de borde ses i ett större sammanhang och han hade därför även tankar och idéer angående stadsplaneringen i samband med byggandet av det svenska järnvägsnätet. Han angav ett par punkter som han ansåg borde följas vid planläggandet av landsortsstäder eller förstäder."

Vilket präglar stadsplanerna i bl.a. Örebro, Katrineholm, Nässjö och Hässleholm - i sistnämnda stad ligger stationsbyggnaden och kyrkan i respektive ändpunkt stadens huvudgata. Fortfarande finns rester av typiska järnvägsparker enligt Edelsvärds idé i bl.a. Uppsala och Norrköping.

Edelsvärd var starkt påverkad av engelska idéer. De privatbyggda banorna hade sina egna arkitekter och typstationshus. Lägg f.ö märke till färgen på Ronneby stationshus på fotot!

(Beklagar bara att tant lila inte uppskattar mina "föreläsningar".)

nya tant lila sa...

Jodå, de kan jag visst uppskatta, bara de inte är för långa!