Egentligen borde jag vara jättearg och besviken på både honom och andra på den platsen, men det vill sig liksom inte. Alltför tydligt tycker jag mig se människorna bakom rollerna. Den ende som jag nog inte har lust att förlåta är f.d. ärkebiskopen, som jag har skrivit flera gånger. Han var nämligen så totalt omedveten om det spel och de underströmmar som kan löpa på en arbetsplats att han, enligt min mening, inte borde ha haft positioner, där han blev bedömare i en konflikt. Och det har ju visat sig många gånger efter mitt fall också! Nog därom. Jag fick ju egentligen ett bättre liv efteråt.
Men min gamle kyrkoherde gillade jag. Dessutom var han mycket vacker. Och så ingav han lugn.
Efter det att jag hade slutat talade jag med honom en gång i telefonen (det var säkert flera gånger, men jag minns inte hur många), men denna gång minns jag.
Han frågade mig då om kontakten med en NN. Jag nekade till att vi hade kontakt.
- Vad? sade han, Har ni inte kontakt? i ett uppfordrande tonfall som om jag inte skulle ljuga.
Jag hörde att han hade information från den det gällde.
- Nej, ser du, det kan man nog inte säga att vi har, svarade jag. Jag skriver och sedan svarar Gud på ett eller annat sätt- eller vem det är!
Den förklaringen köpte han, det hörde jag.
En annan person i trakterna (en kvinna) har några gånger frågat mig om "vi fortfarande har kontakt".
- Fråga honom själv! har jag då svarat.
- Nej, det skulle jag aldrig våga! har jag fått till svar.
Men för mig är det faktiskt svårt att svara på frågor som jag inte vet svaret på själv. Som denna om jag har kontakt med någon eller ej.
Vad vet jag? Det har jag kanske! På något underligt sätt. Troligen ja! Fast oantastligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar