I vissa åldrar känner man sig plötsligt gammal. Det har man lärt sig i min ålder. Man passerar milstolpar; trettio år, fyrtio år, femtio år, sextio år och så, ve och fasa!, sjuttio år!
Samtidigt som jag försöker arbeta för en sorts ny (osäker) framtid i en mera skapande anda, och har bestämt mig för att fortsätta att guida (det finns redan beställningar till nästa säsong) känns mycket annat i livet för sent nu.
Det är som det blev. Kanske kunde saker ha varit helt annorlunda. Med facit i hand kan man ju inse att man passerade de stora vägvalen i livet, utan den minsta aning om att det var sådana eller utan förmåga att se konsekvenser. Så gjorde i vart fall jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar