Det har retat mig många gånger när jag har sett SD:s representanter stå i kulregnet medan människor runt dem har spottat på dem.
Jimmie Åkesson borde ha ställt in en del möten, tycker jag. Det är inte rimligt att folk ska peka finger, vissla, ringa i kyrkklockor och låta pizzor sväva över huvudet på en partiledare och riksdagskandidat. Det är ju nästan i likhet med hur folk bar sig åt under franska revolutionen, den som under min skoltid hyllades! Görs det fortfarande?Hyllar man att man körde iväg med människor som halshöggs till folkets jubel?
Ibland har vi känslor av vanmakt inbyggda i oss, insupna genom modersmjölken. Vi förblir på något sätt ett litet barn, som inte tror sig ha möjligheten att påverka det som sker i livet. En sorts total underdog- mentalitet som kan vara svår att bryta sig loss ifrån.
Det är som det är, och jag kan inget göra åt det.
Människor i vår omgivning kan förstärka en sådan känsla. Själv upplever jag den väldigt stark när människor inte svarar mig. Det kan vara enkla mejl om något ganska betydelselöst, men detta väcker hos mig en känsla av kränkthet och vanmakt. Gamla trauma från uppväxten? Ja, jag vill inte skriva något illa om min salig mor, men dominant och viljestark det var hon!
Det är bra om man är medveten om sitt bagage. Och om andra människors ibland oändliga feghet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar