Så var det Magdalena Anderssons tur att framträda i Skavlan igår. Givetvis påpekade hon vilket tomt bord hon ansåg sig ha tagit över. Hon höll en ganska trevlig stil, men lite flickaktig, lite småflörtande och kanske inte så professionell. Men, programmet ska ju vara lite personligt.
Däremot såg hon inte upp med vad som blev resultatet när intervjuaren fick henne att avslöja att hon på sitt kontor, mittemot Sverigedemokraternas kontor, brukade dra för gardinerna för att slippa se dem. De var ju inte människor med så ädla åsikter som hon själv hade, förstod man.
Inte var hon heller särskilt angelägen om att träffa Norges utrikesminister från ett parti nära SD.
Fattade hon inte att många som såg programmet inte var socialdemokrater? Har det blivit så legitimt att mobba SD att man liksom kan förutsätta att alla tycker att det är helt okey? Frågestunden slutade med frågor om hon fortsatte att göra så när partiet nu hade blivit tredje största parti.
Magdalena Andersson visade naturligtvis med all önskvärd tydlighet hur obildad hon är. Knappast värdig den post hon har fått, i detta avseende, enligt min åsikt.
Nu har man fått Jimmie Åkesson att stupa- tillfälligtvis får man väl hoppas, för det är väl hemskt om människor ska kunna mobba ut någon på det sättet. Att han har orkat stå i den starka motvinden, trots framgångarna, så länge, förvånar nog fler än mig. Men SD får naturligtvis uppmärksamhet av detta så det förslår. Media är ju fulla av nyheten och lovord om hur duktig han är som partiledare.
Sedan blir det väl nästan löjligt när Stefan Löfven uttrycker att det är svårt att vara partiledare. Inser han inte själv att hans mobbning av Jimmie Åkesson säkerligen har varit spik i kistan?
Jag önskar att de människor som företräder oss i riksdag och regering åtminstone hade vanligt folkvett och en liten aning bildning och respekt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar