Mitt förhållande till (segrarnas) historia har förändrats en hel del sedan jag började utbilda mig till guide. Ju mer jag läser, desto mer inser jag hur indoktrinerade vi är.
Men en del kunde jag innan. Jag har dock läst konst- och litteraturhistoria vid universitetet. Med den bakgrunden tycker jag att hånfullheten mot nationalismen är ytterst konstig. Nationalismen är ju återkommande i historien. Utan den hade vi inte haft författare som Erik Gustav Geijer, Esaias Tegnér, Carl Snoilsky och Verner von Heidenstam för att nämna några. Inte heller konstnärer som Anders Zorn, Bruno Liljefors och Gustaf Cederström (Karl XII:s likfärd). Till kompositörerna hör Hugo Alfvén, Wilhelm Petersson- Berger och Wilhelm Stenhammar.
De yngre generationerna har säkert inte studerat de här perioderna särskilt noga i skolan, om de ens har studerat dem. "Litteraturen" (ofta ledd av obehöriga lärare) på högstadiet bestod mest av dagsländelitteratur i PK-ämnen, som man skulle diskutera.
Hur det ser ut på gymnasiet vet jag faktiskt inte.
Sena invandrare, till och med från länder långt härifrån, har naturligtvis inte denna kultur med sig!
Faran är nog att vi håller på att förlora vårt kulturarv.
Det är ju mycket märkligt att nationalism idag snarast har blivit ett skällsord!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar