tänkte jag i natt när jag härjade under diskbänken och rensade rören!
Men plötsligt, sent, hade jag inte orkat med vattnet som stod där i köksvasken trots propplösningspulvret.
Först ska man ha isär rören, sedan ska de rensas, och så ska man ha ihop dem igen. Rätt. Och hårt sitter fästena! Den tång jag köpte för några år sedan bara gled på plasten.
Kl. 02.30 blev jag tvungen att ge upp läckorna som jag inte visste hur jag skulle åtgärda, när jag väl hade fått ihop rören. Kroppen värkte, för det är inte lätt att böja huvudet i timmar under en vask.
I morse i dagsljuset klarnade det. Packningarna satt fel! Och så blev det klart!
Men under timmarna som gick hann jag tänka både det ena och det andra om idiotidéerna om jämställdhet. Jag hade ju kunnat ringa någon av de unga, manliga grannarna.
Å andra sidan känner jag mig som jämställdheten personifierad idag! Inte illa vad? Jag är ju, trots allt, en gammal kvinna! Nu rinner vattnet så fint, så fint ner i rören! Och de läcker inte längre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar