När musiken förflyttar oss

Vissa perioder lyssnar jag inte så mycket på musik. Funderade på det idag. Hur kan det komma sig? Jag tror att  förklaringen är  att  jag då behöver återhämtning av något slag och inget får störa den processen.
Musik väcker ju ofta känslor hos oss. Vi kan minnas tillbaka i tiden, och vi kan uppleva stämningar.
Jag har en gång skrivit en berättelse om vad som hände när jag lyssnade på "Petite fleur". Så fort jag hörde sången förflyttades jag till en dans när jag var sjutton år gammal. Jag mindes den kristallklart. Vi, min dåvarande pojkvän och jag, var på en dansrestaurang i Malmö. Dansen var mycket tydlig, och jag kunde till och med känna lukten av hans kläder. Och sedan följde en massa minnen förknippade med honom. En del bra, andra trista och olyckliga. Vår relation var ganska lång, flera år, och vi hade också tänkt gifta oss, men så blev det inte.
Vi gifte oss båda med andra. Och nu är han död sedan flera år tillbaka. Men han lever igen när jag lyssnar på "Petite fleur".