Men eftermiddagens dröm var väldigt rörig och kort.
I mitten stod den Store, han med det stora korset om halsen och han viftade och gol, som vanligt
- Och det är fel, och det är också fel, och han begriper ingenting, inte han heller och inte hon, och allting förfaller,och vi som förstår något finns snart inte mer....
De som stod runt honom- det vanliga tockegänget, några med huvor, andra utan, plus en höna med halva huvudet täckt och en annan höna, som verkade välbekant- stämde in i kör
- Ja, allt är fel, fel, fel, förfall, förfall, förfall, vi faller, faller, faller...
Runt dem gick den där tocken, som inte hade någon huva, men som hade ett stort plakat som han viftade med "Gör tockekyrkan STATLIG". Nästan alla nonchalerade honom, men där var en med huva som gick till attack.
- Jag sörjer, sade han, jag sörjer som om jag hade förlorat en god vän.
Då såg jag honom med plakatet gå bort och slå det i huvudet på honom! Gång, på gång, på gång...tills han som blev slagen gick bort och blandade sig med de andra med huvor och stämde in i kören igen.
Men vad hände sedan...? Nu började den där hönan, som jag tycker är välbekant, närma sig en av tockarna med huva.
- Är det inte...? Var det du som fick plakatet i huvudet?
Tocken kollade att huvan satt fast och gol med tillgjord röst
- O, nej, det var inte alls jag, inte alls jag... och så började han springa, precis som i förra drömmen. Och den där välbekanta hönan sprang efter och skrek
- Jag ska nog få av dig huvan!
Och han sprang- ja, oj, vad han sprang, fortare och fortare, så till slut såg jag bara röken av honom i drömmen. Undrar om han steg upp till himlen?
Det fick jag aldrig veta, för då vaknade jag! Det är ju bedrövligt att jag aldrig får drömma den drömmen till slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar