Eftersom jag inte orkar med att gå ner i vår ödsliga kyrka "firar" jag gudstjänst i min ensamhet. Så det blir gudstjänst framför TV:n.
Här dansar de (det är Oas-rörelsen) och viftar och sträcker sina händer mot himlen. De älskar Jesus, hojtar de. Ja, det är väl bra. Men Jesus kan väl inte vara en sorts avgud som man dyrkar?
Finns det inte en missuppfattning i detta?
För mig är Jesus vägvisare, inte någon som jag ska dyrka.
Men predikan i gudstjänsten var bra!
4 kommentarer:
Men Jesus är ju Gud, inte en avgud, alltså går det alldeles utmärkt att dyrka Jesus. Pröva :)
Mitt förhållande till religionen är alltför balanserat för att kunna innehålla en dyrkan av något!
Ok, så kan det ju vara. Men utifrån ditt inlägg så tolkade jag det som att problemet var att Jesus skulle vara en avgud, dvs någon som dyrkas trots att han inte är Gud. Så jag missförstod hur du menade. Hur som helst så är det utifrån kristendomen inte ett missförstånd att dyrka Jesus. Det finns gott om sådant i NT, särskilt Uppenbarelseboken, men även t ex i Lukas 24:52.
Att hylla och att dyrka har inte samma betydelse för mig.
Vad jag ogillar är en sorts neurotiskt förhållande till religionen och Kristus. När Jesus blir till substitut för en kärleksrelation eller religionen enbart blir en flykt från otrygghet och - ännu värre- droger.
Eller/och när man nästan är i trance under gudstjänsterna.
Jo, jag är medveten om treenigheten.
Skicka en kommentar