Det är full fart på regeringen, redan innan de har satt igång på allvar, och det ena mera häpnadsväckande än det andra dyker upp. Det hittills värsta var väl när Stefan Löfven i regeringsdeklarationen förklarade att Sverige skulle erkänna Palestina som en stat. Helt utan förankring hos de andra partierna. Saken som sådan tror jag är riktig, men så där lättvindig kan man väl inte vara? Detta har ju genljudit ut över världen och fått USA och Israel att höja sina röster.
Nu har det där lilla partiet, Vänstern, som ofta har så hög röst, fått till stånd att regeringen ska slopa vinster i välfärden, och små företag, som har startat under den borgerliga regeringstiden, undrar vad som ska hända med dem. Okunskapen och oförmågan att se konsekvenser verkar total.
Men jag tror inte att Jonas Sjöstedt har anledning att le så länge. I det läge regeringen är, så är det faktiskt riksdagen som regerar, och om de inte får med sig SD, som de inte pratar med, lär de inte få igenom detta beslut där. Knepig situation! Alltså inte läge att ta ut segern i förskott.
Och visst är det ett märkligt system att små partier som Vänstern och Miljöpartiet kan få så stort inflytande över politiken och få positioner genom att gå samman med andra, medan större partier lämnas utanför.
Men om Stefan Löfven ska sitta kvar en längre tid- vilket jag inte tror att han gör, för han verkar inte alls mogen ett regeringsuppdrag- då ska han nog försöka framstå som lite mindre maktfullkomlig!
1 kommentar:
Först måste man kompromissa inom regeringen med Mp, som har mutats med en massa onödiga statsrådsposter. Den personliga girigheten hos dem som vill ha sänkt konsumtionsutrymme för andra har segrat.
Sedan måste regeringen komromissa med V, som har fått igenom en utredning, som ska bli klar först 2016. Och vad som ska utredas är V:s gamla förslag från 2011 att tillåta vinstuttag, som dock begränsas till motsvarande bankräntan. V kan alltså lugna sina väljare med att regeringen gått med på "eftergifter" till V. Slutligen måste SMpV-kompromissen kompromissas med allianspartierna så att inte SD utlyser nyval. Och det torde allianspartierna inte ha något intresse av, när man just har förklarat alliansen vilande och M saknar partiledare.
Det handlar ju dessutom bara om budgeten för 2015. Och nog skulle SMp kunna regera med en borgerlig budget under sitt första regeringsår om den inte skiljer sig alltför mycket från deras egen?
Problemet för statsministern är att vi inte i Sverige är vana vid att partier går direkt från en regering till en annan regering, när majoritetsförhållandet i riksdagen ändras. Utan det behövs tydligen en viss "karenstid" - i just Sverige - för att detta ska kunna ske.
Jag tror dock inte att några allianspartier, förutom C, är beredda att låta Mp och V förstöra Sverige som industrination, när kärnkraftens framtid ska avgöras. Sannolikheten för nyval är ganska stor - men tidigast under hösten 2016.
Regeringen har ännu inte erkänt Palestins, men har sagt att man kommer att göra det. Man kan förstå den israeliska reaktionen, när ett av regeringspartierna (Mp) mer eller mindre öppet har sött diktatorer och terrorister, som varit Israels direkta fiender. Om det är klokt att erkänna Palestina nu, är svårt att avgöra p.g.a. frågan komplexitet.
Israel borde ha avstått från det senaste bosättnings-projektet på Västbankan, som verkligen är att utmana världsopinionen. Så halstarrigt borde man inte få agera, som den israeliska regeringen har gjort i det fallet, utan att det får konsekvenser.
Å sandras sidan borde hela världen sluta sig samman mot IS.
Skicka en kommentar