Nu börjar tiden närma sig då man ska gå ur Svenska kyrkan om man vill slippa kyrkoskatten nästa år.
Och går man ur nu, så måste man betala avgift resten av året, men man får inte utnyttja kyrkans tjänster. Sådana är reglerna.
Jag känner mig lika villrådig som ofta vid den här tidpunkten.
Förra året var det kyrkoval, och då hade jag ju på hösten varit upptagen av det.
Svenska kyrkan har faktiskt urartat centralt, och blivit till en inte bara politisk utan partipolitisk megafon. Borta verkar all ödmjukhet vara och denna verkar ersatt av en otrolig överlägsenhet till synes i tron av att vara bäst och riktigast. Jag trodde inte att kyrkliga ämbetsmän skulle uppfostra medlemmarna utan att de var satta att tjäna och vara föredömen.
Antje Jackelén har för mig blivit en stor besvikelse. Jag som hade så gott intryck av henne en gång!
Vi fick nittiotvå röster i vår opolitiska nomineringsgrupp på bara två personer i kyrkovalet i pastoratet. Det var många fler än jag hade räknat med. Jag har ju ingen släkt här som röstar på mig. Det räckte till en ordinarie och en ersättarplats i kyrkofullmäktige. Vad kan man göra med det?
I denne kompakt politikerstyrda kyrka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar