Jag både hoppas och tror att Socialdemokraterna misstar sig, om de tror att medborgarna vill ha de tvångsåtgärder för dem, som S nu har fattat beslut om att driva. Förhoppningsvis är den socialistiska tvångseran slut i svensk historia nu! Den bristande tilltron till människors förmåga att fatta beslut om sina egna liv är ju uppenbar!
Varför tror inte socialdemokraterna att familjerna själva är kompetenta att bestämma om sin föräldraledighet? Varför skulle man lagstiftningsvägen tvinga föräldrar till något, som kanske för dem inte alls är lämpligt, vad gäller ledigheten? Detta är naturligtvis en gräslig nedvärdering av folk!
Varför ska inte människor i sina mest utsatta lägen som gamla och sjuka ha rätt att välja vårdform? Visst, jag tycker inte heller att skattepengar ska försvinna ur landet, men nog måste man ändå ha rätt till privata alternativ.
Är det rimligt att gamla människor, som kanske hör dåligt, var och varannan dag får nya människor i hemtjänsten, ibland människor som inte ens begriper vad de säger och ännu mindre kan uttrycka sig själva på svenska. Jag minns hur min nu avlidna moster, som hörde dåligt, försökte göra sig förstådd genom att skriva lappar, men de förstod inte hemtjänstpersonalen.
Socialdemokratiska kvinnoförbundet, med sin gläfsande ordförande, (ja, vad kallar man det annars?) vill ha bort RUT-avdragen. Man kan misstänka att de därmed skulle kasta ut en del av sina väljare inom Kommunal till nya svartjobb. Bra tänkt, eller?
Socialdemokraterna har lösningen på arbetslösheten! De lovar att ungdomar ska ha jobb eller sysselsättning inom 90 dagar. Bra tänkt! De kanske också skulle tala om HUR de ska lösa detta!
Nej, trovärdighet är inte Socialdemokraternas starka sida! Vackra ord och fagra löften och brist på handling och kompetens är väl fortfarande det som följer det partiet. För nog är det så att de allra mest kompetenta företrädarna har lämnat eller lämnar det. Det är svårt att stå ut med babbel utan realism!
2 kommentarer:
Det är väl bra med valmöjligheter. Men jag som går bland de gamla inser ju att den valmöjlighet som finns på papperet inte finns i verkligheten.
När du behöver en plats på särskilt boende är det i regel akut. Förr är det aldrig ens en diskussionfråga. Då är det inte tal om att få välja. Det är bara att ta emot det som erbjuds. Det kan vara en kommunal plats eller ett privat hem. Det kan vara i en avlägsen del av kommunen där det just finns en plats.
Valfrihet kräver att det finns platser som står tomma när någon behöver.
Ja, man då har man ju för få platser. Jag tycker bara inte att man enbart ska vara hänvisad till det kommunerna har. Det måste finnas alternativ. Inte minst i hemtjänsten, där jag alltså har sett horribla exempel både i storstäderna och här. Folk som nekar att ta med en soppåse ut när soptunnan står precis utanför. Så kan man inte göra om man är privat anställd.
Och skolorna ska vi inte tala om...Det finns säkert misskötta friskolor, men det finns skolor i kommunens regi, där jag aldrig skulle låta mina barn gå om jag slapp detta.
Skicka en kommentar