supa ner sig ordentligt och sedan få vård och gå med i AA. Då får man också en identitet. Jag har hört om de där mötena, för jag hade en bekant som gick på sådana. Det gjorde han i många år, det blev liksom till en social samvaro. Och så drack han mellan varven.
Men om man går på sådana, så har jag hört att man ställer sig upp och så säger man:"Hej, jag heter NN och jag är alkoholist." Man får alltså den identiteten! Har man sagt detta tillräckligt många gånger så måste den ju sitta som berget i huvudet på en. Då är man rätt och slätt en alkis.
Eller också kunde man droga ner sig...
Varför detta då? Jo, för sedan kunde man skriva böcker, för då vore man säkert intressant för förlagen. Helst skulle man väl också hitta på något så att man hamnade på kåken, för då skulle man ju ha ännu bättre odds. Ja, har man mördat folk, då kan man tjäna de riktigt stora pengarna, har jag läst, på att fara runt och berätta om fängelsetiden efteråt.
Jag menar, jag har ju inget medfött eller något med mig från uppväxten som kan göra mig attraktiv i tv-sofforna. Inte kan jag som Susanna Alakoski sitta där gång, på gång, på gång och skryta om en Arbetarklass och om missbrukande föräldrar. Hennes föräldrar har visst verkligen gjort allt för att vara värda att lyftas fram, eller hur?
Där står en sådan som jag, en medelklassböna från Bellevue i Malmö, sig oerhört slätt. Vad har jag att komma med? Där, i min familj, fanns det ingen som missbrukade, ingen som slog mig. Vi var en helt vanlig familj med två ordentliga föräldrar som jobbade och betalade sina räkningar. De skulle bara ha vetat vilket handikapp detta skulle komma att utgöra för en dotter med författardrömmar!
Jag är- och jag vet att jag har skrivit detta tidigare- urtrött på den sociala- socialistiska kulturen, som ännu härskar i vårt borgerligt styrda land. Så långt har inte regeringens inflytande sträckt sig! Kulturen är ännu ockuperad av yttersta vänstern, där missbruk, horeri, fattigdom och Arbetarklass är de allra högsta meriterna, och det enda som verkar vara intressant för att komma fram i de sammanhangen! Har jag fel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar