Vad är det för mekanismer som gör att kvinnor genast kommer farande och sätter klorna i andra kvinnor när de tycker att dessa har gjort något som inte passar dem? Samtidigt tiger de ofta om män skulle göra eller säga något liknande.
På 1970-talet hörde jag till dem som stod på barrikaderna och sjöng om systerskap och om att erövra inflytande. Den tiden är långt, långt borta. Det är som om det finns någon sorts djupt rotad avundsjuka så fort en kvinna har nått en yrkesposition eller på något annat sätt är framträdande. Andra kvinnor verkar inte kunna tåla detta. De verkar ligga i startgroparna för att hoppa på bytet och nedvärdera henne.
Det är inte lätt att vara arbetsledare för kvinnor, det vet nog varje kvinna som har prövat på det. Och har man blandad kompott av män och kvinnor i arbetsgruppen, så kan man vara säker på att de som är värst på att kritisera en är kvinnor i samma ålder som en själv. Kanske är vi kvinnor inte mogna för det ansvar vi har fått numera!? För det innebär att man måste tolerera och acceptera även dem som har högre positioner! Även om de inte är män!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar