Så har jag känt det när det gäller att bli utgiven på de stora förlagen. Jag har väl inte skickat in så där väldigt många gånger, kanske 7-8 gånger sammanlagt. Men det känns bara som om det jag har att komma med inte är intressant. Nog kan man bli lite smådeppig då!?
När man fyller jämt nu för tiden är ju företag på alerten och skickar presenter. Jag tycker att det är jättetrevligt när jag får hämta choklad i min affär, och jag har inget emot rabatt på kläder heller. Men så kom det en gåva med fyra nummer på en tidning. Skam till sägandes har jag inte orkat läsa den, men de ringde mig och frågade så klart om jag skulle ha en prenumeration. Då öppnade jag den och såg ord på ord på ord... Synd för den är kanske intressant, men i mitt ordtrötta tillstånd fungerar inte detta.
Ikväll sorterade jag gamla tidningar för att kasta. Då tänkte jag bläddra igenom de där fyra numren. Det första jag såg var en artikel om en engelsk författare, som hade fått en första roman utgiven efter 60 års ålder! Hon berättade om de tjugo år då hon bara fick artiga brev från förlagen och ett nej.
Detta, tänkte jag, är en vägvisare! För sådan är jag! En present på fyra nummer och så en sådan artikel.
Jo, jag ska nog samla kraft och försöka igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar