Diskussionen om Omar Mustafa och hans ställning inom S vill jag inte lägga mig i. Jag vet inte vem han är. Socialdemokraterna får ju själva ta ansvar för vilka de väljer in.
Självklart gäller ofta att man etiketteras efter de sammanhang där man befinner sig, och att det kan vara svårt att komma till andra efter en tid i någon mer eller mindre extrem rörelse.
För min släkt var Socialdemokraterna ganska extrem på sin tid. Min far gillade inte Erlander. Ja, det hände till och med att han stängde av TV :n när han var i rutan.
Tyvärr fick inte mina föräldrar uppleva att jag till slut hamnade i för dem mera lämpliga sammanhang, i borgerligheten. Men nu är jag där. Och det är väl inte så farligt att jag har varit S-märkt i många år.
Värre är det för dem som har varit medlemmar i något nazistiskt parti eller för den delen också i Vänsterpartiet, i vart fall under den mera uttalat kommunistiska tiden. Och Sverigedemokraterna försöker visserligen vara rumsrena, men hur ses det i praktiken?
Är du välkommen inom S eller V som före detta aktiv sverigedemokrat? Kan du tvätta bort de ränderna? Förklara att du inte ställer upp på en ideologi som du ju faktiskt har omfamnat genom ditt medlemskap?
Visst kan väl folk ändra sig, eller?
Jo, självklart kan människor ändra sig. Men jag tror att något finns kvar. Har man hört till de mer eller mindre extrema då har man med sig ett tänkande av "Dom och Vi". Detta är ofta något som genomsyrar hela livshållningen, alltifrån religiösa till politiska och mera allmänmänskliga frågor.
Så, det finns kanske anledning att se upp med vem man tar in i boet för partierna!? Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar