Som pedagog försökte man se varje människa och lyssna på vad eleverna hade att säga. Därför måste man rysa inför stilen hos vissa av Svenska kyrkans företrädare.
Jag kunde alltså nu konstatera att min kommentar på biskop Tuulikkis blogg var censurerad och inte publicerad. Varför begriper jag inte, för den var inte anstötlig. Men det jag hade att säga var tydligen utan värde i biskopens ögon, eller jag var kanske inte någon person av betydelse. För hon hade väl knappast censurerat bort någon av kyrkans kändisar?
Det är ju den här stilen av översitteri som gör att människor vänder Svenska kyrkan ryggen. Nu tror jag att Gud finns, men ponera att han inte finns. Då är ju hela kyrkan ett enda stort löjligt spektakel, och alla de som ränner runt iklädda brokad och känner sig så fina (får man förmoda) fyller ju egentligen ingen som helst funktion om det hela bygger på en lögn.
Så ser väl också den sekulariserade delen av befolkningen det. Som pajaseri. Och det kan man ju göra även som troende.
Kyrkan är en maktapparat som egentligen knappast har så mycket med Gud att göra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar