Nästan varje gång jag läser Dagbloggen och kommentarerna till inläggen undrar jag hur dessa människor egentligen mår.
Visst måste det vara frustrerade människor som har fått ett forum att ösa ur sig sitt eget illamående på där på bloggen?
Detta är ren och skär mobbarmentalitet! Så börjar mobbning. Någon nedvärderar och hånar, och andra stämmer in!
Hörs man och syns man så finns man!
Kan man inte komma fram på sin kompetens får man försöka synas genom att bråka.
Men vet exempelvis blogginnehavaren hur många människor som har lämnat Svenska kyrkan på grund av hans agerande och uppträdande?
Jag har hört många säga att de har gått ur när kyrkan har sådana företrädare.
Hans hånfullhet mot kvinnliga präster och biskopar talar väl sitt tydliga språk om kvinnosynen. Den sortens vokabulär använder inte en människa som har respekt för sina kolleger! Den sortens vokabulär använder man bara när man vill kränka och nedvärdera.
Men biskop Jan Johanssons flathet var kanske hans största merit för biskopsämbetet i Växjö stift? Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar