Jägaren, som är polisanmäld, (med rätta!) säger att han kan ersätta ekonomiskt eller skaffa en ny katt till familjen. Men man kan aldrig ersätta en katt med en annan katt, för katter är fullständigt unika varelser!
Detta påminner mig om när min dotter var barn och gick i skolan. Ofta skrev hon i sina uppsatser att hennes högsta önskan var att vår katt skulle få ungar. Okey, vi slutade ge den p-piller och snart var den då dräktig. Den katten var van vid att komma och gå som den ville, och brukade alltså vistas utomhus.
När det var ganska kort tid kvar tills ungarna skulle födas fick vi ett brev från Miljö- och hälsovårdsnämnden att om vi inte hade vår katt under uppsikt skulle den skjutas, för grannarna hade klagat på den. (De grannarna finns inte kvar!)
Min dotter blev naturligtvis förtvivlad. Skulle nu hennes dräktiga katt skjutas? Jag undrade vad man gör med en katt som är van vid att vara ute, men som vi då inte vågade släppa ut.
Ilsken blev jag också. Man kan inte fostra en katt, och var ska man kunna ha ett sådant husdjur om inte i ett villaområde.
Jag tog dit en lokalreporter som gjorde ett stort uppslaget reportage om hur grymheten kom in i barnens liv. Jag var på den tiden ordförande i Hem- och skola. Bilden av hur min dotter håller sin katt i famnen har både hon och jag fortfarande framme.
Nåväl, katten fick gå ut i band. Den födde sina ungar, fyra stycken, av vilka vi behöll två som levde i elva år. Mamman försvann efter några år, vart fick vi aldrig veta.
Detta var bara några tankar och minnen som dök upp när jag läste om den skjutna katten.
Två av familjens nuvarande katter. Den ätande (min) är gäst i huset, den andra bor där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar