Jag hoppas att någon ger synpunkter på det här inlägget!
Igår hade jag en diskussion med en väninna apropå att en väninna till henne hade slängt ut sin mångårige sambo för att hon hade upptäckt att han hade sms:at och mejlat till en annan kvinna, och mejlen hade haft vissa sexuella anspelningar. Mannen ifråga ansåg inte att han hade gjort något fel, för han hade inte haft sex med den kvinnan.
Därmed kom vi att diskutera vad otrohet egentligen innebär. För mig är det solklart så att en djup personlig relation med en annan människa är en väl så stor otrohet som något som helst sexuellt umgänge.
Vad är ett enstaka samlag, som kanske har kommit till i berusat tillstånd någonstans, mot mångåriga varma känslor för en person som man älskar, trots att man är gift eller sambo med en annan?
Sedan finns det en annan aspekt också, och det är den bristande respekten. Det är ju otroligt respektlöst mot den man lever med eller har en relation med att öppet flirta eller till och med komma med sexuella anspelningar till någon annan. Detta gäller givetvis såväl män som kvinnor.
Visst, man kan inte hjälpa vad man känner, men vad man gör...
Men man kan faktiskt binda upp sig känslomässigt till någon och upprätthålla den bindningen under lång tid.
Vad säger du som läser det här? Var går gränsen?
10 kommentarer:
Att "slänga ut" någon på grund av en struntsak är otrohet. I Sverige bär sig kvinnorna åt som talibaner, men rollerna är omvända. Konstiga väninnor du har.
Om man lever i en relation ska man förstås passa sig så att man inte uppväxer sexuella känslor hos andra.
Har jag skrivit att det var min väninna? Att kränka någon är aldrig en struntsak.
Du menar väl uppväcker?
1) Nåja väninnans väninna, då.
2) Uppväcker.
3) Otrohet är detsamma som o-tro.
4) Talibanerna kränker verkligen sina kvinnor. Och kvinnliga talibaner kränker sina män. Svartsjuka som tar sig sådana uttryck är o-tro.
Begriper inte alls vad talibaner har med det jag skriver att göra. Ytterst märkliga associationer!
Det är nog en fråga om gränsdragningar - helt klart. Själv har jag ett antal nära vänner av manligt kön. Vi flörtar inte, men är tämligen förtrogna. Det verkar inte störa min man nämnvärt.
Handlar det inte om när man kränker den man lever i relation med? Är den relationen bra, kan man väl också kosta på sig att ha andra nära relationer, men om det finns stora brister i äktenskapet kan ju sådana relationer bli av annan karaktär, som en ersättning för något man borde ha där.
Jag håller med dig om att det otrogna inte nödvändigtvis måste handla om samlag - ett snedsteg på fyllan eller bara för att med en främmande människa skulle beröra mig mindre än upptäckten att min partner hade en djupt förtrolig relation med en annan kvinna om den innebar att han delade saker med henne som han inte delar med mig. Det skulle få mig att känna mig mer sviken än ett enstaka samlag.
Jo, visst handlar det om hur den egna relationen är i förhållande till vad man har med någon annan.
Lägg märke till den ledande frågan. Väninnans väninna hade "slängt ut" sin mångåriga sambo, uppgift står mot uppgift om vad som hade hänt, och sedan uppmanas vi att diskutera om hon gjorde rätt.
Vi vet ju t.ex. inte om väninnans väninna är sjukligt svartsjuk eller konspiratorisk, eller om de där sms:en verkligen har funnits eller är något som hon misstänker.
Om hon verkligen hade blivit bedragen av honom, skulle hon väl inte bete sig på det viset utan snarare ha suttit och gråtit och önskat att det inte var sant.
Jag tänker att det går till så här när talibaner förskjuter sina fruar. De blir utslängda och uthängda som otrogna.
Först hade jag inte tänkt publicera ovanstående kommentar från LFL, men så tänkte jag att den kan ju få ligga där som en god illustration...
Skicka en kommentar