Många är de som så där lite försiktigt antyder vad konflikterna handlar/har handlat om, men man önskar att de kunde tala lite mera klarspråk ibland.
För är det inte så att den förkvävande, kyrkliga miljön, där det förbjudna hänger som något lockande över människorna, är en plantskola för djävulska lekar.
Karlar är som karlar är om de är präster eller om de är en annan sorts befattningshavare.
När jag landade i den här miljön blev jag så förvånad över vad jag såg. Gifta män satt hopkrupna med kvinnliga kolleger på rasterna vid borden, och det verkade vara uppenbart att de var mycket intima.
Så var det inte alls, förstod jag efter en tid. Man bara lekte lite. Luktade liksom på det förbjudna.
Från predikstolarna kunde man kasta ur sig vad som helst. Inlindat i liknelser kunde man säga de mest opassande saker. Nej, detta är ingen paranoia, jag vet att det är så.
Så här efteråt har jag många gånger tänkt på människor som blev utsatta för detta. Nyblivna änkor som "rände" (prästkollegors uttryck) hos vissa präster, kända för att vara lite av casanovamodellen, och som kanske värmdes i sina hjärtan inför en lyssnande människa, om än ett proffs.
Det är garanterat en otäck lek som bedrivs på många håll, säkert även med unga konfirmander, såväl som med sörjande kvinnor.Skyddade bakom brokad och prästrock kan man tillåta sig mycket.
För det mesta handlar det nog inte om sexuella utnyttjanden, även om detta också förekommer, men är det inte illa nog att spela med andra människors känslor för att få lite stimulans själv?
Jag hoppas att någon av er läsare nappar på detta och kommenterar. Fler än jag har garanterat sett detta fula spel.
2 kommentarer:
Jag tror vartenda ord du skirver! Precis så är det fast värre.
Du glömde bort att skriva att det finns mycket avundsjuka bland de anställda. Kyrkan är den värsta arbetsplatsen man kan hamna på. Där finns många som mår så dåligt att de försöker dra nytta av andras svaghet. Självklart finns där också många varma goda människor. Men de vågar inte säga något för att de är rädda för att bli utstötta. Jag jobbade i kyrkan en tid så jag vet vad som pågår mellan kyrkans väggar. Om man jobbar i kyrkan måste man ha en medveten strategi för att inte hamna i "skitsnack" fållan.
Kerstin
Jo, så är det nog. Jag har 6,5 års anställning inom ett stift och många år som förtroendevald i två olika församlingar.
Och visst finns det många goda människor också!
Jag har varit ur Svenska kyrkan två gånger, men gått in igen, senast år 2007 efter att ha varit ur 1,5 år, så jag ser det goda också. Första gången var jag bara ur ett par månader.
Skicka en kommentar