tisdag 6 december 2011

I klorna på ondskan

Vi måste alltid välja vinkel på det vi ser, välja vilka glasögon vi tar på oss. Att vara med människor, som alltid hittar något att klaga på, alltid ser konspirationer kring sig och alltid hittar dolda budskap, tröttar och tar ens energi. Så var ju 68-tiden när vänstern stövlade fram och en del av oss halkade med så där lite grann. Själv kom jag inte längre vänsterut än till S, men så var jag också borgerligt gift med päls och pudel och allmänt bekvämt leverne. Ja, pälsen hade inte vi som studenter råd med, den köpte min far, och så fick vi betala av.

Idag vågar väl ingen människa känna sig säker i päls för någon kan ju attackera. Någon som förmodligen själv är iklädd skinnbrallor och med god aptit äter sin fläskkotlett till middag.

Vi väljer våra glasögon. Det finns människor som får oss att se med försonande skimmer på tillvaron, (jag har inte sagt att jag hör till dem) och så finns det de som målar hela världen i de svartaste färger, medan de själva är de stora martyrerna, totalt oskyldiga till eventuellt elände i sina egna liv.

Läs idag Sylvia Asklöf- Fortells ledare i BLT!

2 kommentarer:

vally sa...

Jag köpte en sälpäls på 60-talet.
För några år sedan gav jag den till en skomakare.
Jag vågade inte ha den. Den var fin.

nya tant lila sa...

Jag har två pälsjackor, men de är för små för mig. Och så har jag en minkcape som har varit min mors!
Tycker päslmotståndet är löjligt. De fleste äter ju kött. Pälsar har man ju i många år, köttet slinker ner på några minuter.