Det finns en gråzon mellan lögn och sanning. Den består av det som man inte berättar för någon som nog skulle ha velat veta det.
Man kan undanhålla stora saker, och man kan undanhålla något bagatellartat. En del människor är sådana att de kanske inte ljuger direkt, men de berättar inte av sig själva. Tillsammans med sådana personer kan man bli ganska frågvis, då man testar olika möjligheter för att få veta en sanning. För man vet att på en direkt fråga skulle personen ge ett ärligt svar.
Värsta avarten är naturligtvis de som inte berättar när de bedrar sin partner/man/hustru. "Det man inte vet lider man inte av" är något av det snaskigaste jag vet. Å andra sidan kan naturligtvis en bagatell för en annan person bli något mycket stort och allvarligt, och då måste man kanske tänka sig för.
Vi människor har större eller mindre behov av integritet. Och en del av oss vill leva i transparenta förhållanden. Det går näppeligen att kombinera en människa med stort integritetsbehov med en med viljan att transparens ska prägla relationen.
Då kommer man alltid att vara i diskussionen om vad som är lögn och vad som är sanning, tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar