Det offentliga och det privata

Ju äldre jag blir desto mer tänker jag på alla de berömda människor som har levt helt ensamma, och en del har kunnat ligga döda lång tid utan att någon har märkt detta. Och trots detta har de varit så uppskattade av så många. Jag tänkte på vad som sades om Michael Jackson att han inte hade några vänner och på hur han, när han nu sov, sov med en docka i sängen. Andra, både författare och skådespelare berättar om hur de lever ganska så isolerat privat.

I liten skala kan jag känna av något liknande när jag skriver- dock utan att vara berömd. Man får ett offentligt jag och ett privat.

Om jag träffar på någon som berättar att han/hon uppskattar det jag har skrivit skulle jag vilja säga att det du ser där är mitt offentliga jag, det där samlade, mera klara jaget.
Detta har mycket lite att göra med den där privata människan som ränner runt och letar efter den ena strumpan, när hon vet att hon hade två i handen för en stund sedan. (Har alltid varit sådan har exmaken sagt, så det är inte begynnande demens!)Eller som sitter där och undrar hur i hela fridens dar hon ska orka städa och som ibland måste bjuda hem folk för att få detta gjort. Jo, jag har ordning på räkningarna, de betalas alltid i tid. När jag själv ska hålla tiden till något är det risk för hjärtslag de sista minuterna.

Två sidor av samma mynt, utåtjaget och inåtjaget. Ett samlat yttre, ett lite rörigt privatliv med stor känslighet och kraschade relationer till män.
Jag väntar fortfarande på Prinsen på den vita springaren! Måtte han komma innan jag fyller 70 om några år!

www.historiska.se