Ibland får jag- och säkert inte bara jag- en känsla av att samhället håller på att lösas upp i sina moraliska grundvärderingar. Jag är så trött på fuskande, manipulerande, skatteplanerande, som visserligen inte är olagligt, men ändå på gränsen. Jag är trött på folk som skapar sig många miljoner i vinster på att andra far illa i vården och i skolan.
Det är som om vi stod mellan två system, och nu utnyttjar man det kapitalistiska systemet till max så att det går långt över alla gränser på områden som faktiskt- tycker jag- borde ligga under kommun och stat. Privata vinster inom vård och skola är bara oanständigt!
Samtidigt lever ett gammalt socialistsverige kvar. En del av detta tycker jag att jag ser i förlags/bokbranschen. Hur är det egentligen med Augustpriset (säg gärna emot mig!)? Är det inte arbetarrörelsens eget litterära pris?
Flera bokförlag har också arbetarrörelsen bakom sig.
Jag har just sett ett fantastiskt program om Tomas Tranströmer, och fick där veta att han inte var välsedd i Sverige till en början. Han fick lansera sig utomlands! Det var under socialisttiden det, då all poesi skulle vara politisk.
Nu ska man helst skriva om autentiska platser, där man kan ta död på mer eller mindre fiktiva personer. (Lär vara aggressionslösande om man tar modeller från levande fiender, hörde jag en författare berätta.), man ska vara känd i förväg, eller man ska berätta om sin eländiga barndom, om man ska ha en chans som författare.
Jag har ingen eländig barndom, är ingen klassresenär, kan inte berätta om alkoholiserade föräldrar, för sådana fanns inte, så varför inbillar jag mig att jag skulle komma fram i denna flora av eländesbeskrivningar som jag konkurrerar med?
Egentligen är jag urtrött på detta passionslösa land, där man ersätter ett livgivande liv med konsumtion, där kärlek ersätts av lössläppthet och sexuella utsvävningar, och där en professor och känd författare utan att skämmas kan erkänna i TV att han hade sexuella förhållanden med poliskolleger,men det visste frun, sade han.(Missuppfattade jag detta? Var han inte gift när han hade förhållandena? Så fattade jag det! )
Just med tanke på ovanstående är det så oerhört viktigt att våra framträdande politiker ter sig så fläckfria som det är möjligt. Någon måste finnas som kan vara förebild! Vi kan inte acceptera människor, som hela tiden balanserar på omoralens lina, hur mycket de än ber om förlåtelse efteråt! Då sjunker vi helt ner i dyn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar