I tunga perioder i våra liv kan vi se allt, även oss själva, i mörka färger. Vi blir så dåliga, så dåliga, och allt otyg vi har gjort byggs upp omkring oss som förkvävande berg. Min bild under de svåra tiderna i livet är att jag är omgiven av höga bergsmurar, där jag river i väggarna för att komma upp ur gropen som jag befinner mig i.
Jag har gått i ide under julen. Kunde inte välja vart jag skulle fara med ett barn i Stockholm och ett i Lund och en bror utanför Lund. Till vem skulle jag fara? Till alla ställena var jag inviterad.
Så jag tog det radikala beslutet att stanna hemma med katten, som nu börjar bli gammal. Då slapp jag ge mig ut i jultrafiken och slapp vara den gamla tanten, som kommer med tåget till jul.
Vem vågar för övrigt lita på tågen?
Julaftonen njöt jag av julpyntet, friden, musiken, tv:n och maten.
Igår var det urtråkigt här. Idag vet jag inte än.
Så är det med de goda intentionerna.
Men för att återgå till ämnet. När livet går i baklås, när du fastnar i ett spår där du känner att du hela tiden kör med halva vagnen utanför skenorna, då måste denna knut lösas.
Jag tror inte att problemet får sin lösning genom att snurra på ännu värre. Du måste hia dig, som man säger i Skåne. Du måste ner i varv och tänka och känna efter i stillhet. Först där och då kan du finna den rätta vägen i ditt liv. Först då kan du begripa om det är du som ser allting galet, om det är stora och allvarliga fel på dig eller om helt enkelt Fan har kommit lös i ditt liv.
Fan stöts inte bort av uppdrivna ekorrhjul, tvärtom, då trivs och frodas han. När du inte orkar tänka, inte orkar se vad som är rätt eller fel, när du måste bedöva dig själv med aktivitet efter aktivitet, då ser du inte gudsljuset, det är förmörkat.
Då blir du själv en mörkrets bärare i förakt, förtal, misstänksamhet och paranoida idéer om världens totala ondska och om alla konspirationer som världen är full av.
Stig av tåget! Ett tåg som körs av onda makter går garanterat till helvetet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar