I söndags kunde vi på Agenda se Folkpartiets jämställdhetsminister, som påstod att SD består av män som hatar kvinnor, debattera med Jimmie Åkesson. SD är som SD är, och jag gillar inte heller folk som kallar kvinnor för "horor", men en sak har de som är bra. De vill ha sänkt abortgräns till 12:e veckan. Det vill naturligtvis inte fp. För dem existerar inga ofödda foster, inte ens när gränsen numera går upp till livsduglighet. Jag ryser när jag hör dessa kvinnor, som verkar vara så helt utan empati och bara pratar om kvinnor och deras karriärmöjligheter.
Jag kan väl erkänna att en starkt bidragande orsak till att jag lämnade det partiet var EU-parlamentarikerna Birgitta Olsson, denna uppskruvade människa på högvarv, och prästen Cecilia Wikström, en av de starkaste abortförespråkarna.
Men det är väl klart att det skulle vara mycket synd om Sverige förlorade sin roll som abortturismland för de danskar och norrmän (kvinnor) som har fått könet på fostret fastställt när deras länders gräns för abort vid 12:e veckan har gått ut. Då kunde de ju inte längre fara till Sverige och göra abort på sina flickfoster!
De sena abortgränserna i vårt land är en skamfläck! Vad finns det för skäl till dessa när andra länder både i EU och på andra håll har 12:e veckan för fri abort? Varför ska vi ha 18:e och världens mest liberala abortregler?Det är levande varelser det handlar om!
Jag vill här inte ta till starkare ord!
tisdag 30 april 2013
Två sidor som är lika tröttande
Jag har tidigare sagt att jag inte läser många bloggar. Av de kyrkliga är de räknade på ena handens fingrar. Men jag läser två helt väsensskilda. Den ena är Åke Bonniers blogg, där vi får till livs hur viktigt det är att möta andra religioner, och hur Gud är densamme för oss och hur fint allting är. Jag tror också att vi bara har en Gud, men jag tror inte att det är Svenska kyrkans främsta uppgift att få till stånd någon sorts religionssynkretism. Det verkar nästan börja luta åt det hållet.
Den andra som jag läser, när jag orkar igenom ordmängden- det är inte alltid- är Bloggardag, ölandsprästens blogg. Där öses otidigheterna ut över än den ene, än den andre, som hånas och förlöjligas medan blogginnehavaren själv verkar ha total insikt om att han alltid är den ende som äger sanningen. Detta ständigt till applåderna från fancluben, som troligtvis får utlopp för sina egna aggressioner genom att stämma in i klagosången och förlöjligandet.
Just nu kritiseras denna senare av en pensionerad präst. Genast dök en i cluben upp med en kommentar just om att vederbörande var pensionerad. Detta betraktades tydligen som ett handikapp när man skulle uttrycka något, och den åsikten säger väl en hel del om kommentatorn.
Blir man inte bara trött!? Vad är värst? En som ser fan överallt eller en som inte ens ser farorna i det som händer inom Svenska kyrkan? För nog är det en fara för kristendomen om vi till slut inte riktigt vet vad den står för? Om Svenska kyrkan står för en religion som snarast är ett mischmasch av allt möjligt.
Fast det är väl klart att det är spännande med det som kan förefalla lite mera exotiskt....? Eller?
Den andra som jag läser, när jag orkar igenom ordmängden- det är inte alltid- är Bloggardag, ölandsprästens blogg. Där öses otidigheterna ut över än den ene, än den andre, som hånas och förlöjligas medan blogginnehavaren själv verkar ha total insikt om att han alltid är den ende som äger sanningen. Detta ständigt till applåderna från fancluben, som troligtvis får utlopp för sina egna aggressioner genom att stämma in i klagosången och förlöjligandet.
Just nu kritiseras denna senare av en pensionerad präst. Genast dök en i cluben upp med en kommentar just om att vederbörande var pensionerad. Detta betraktades tydligen som ett handikapp när man skulle uttrycka något, och den åsikten säger väl en hel del om kommentatorn.
Blir man inte bara trött!? Vad är värst? En som ser fan överallt eller en som inte ens ser farorna i det som händer inom Svenska kyrkan? För nog är det en fara för kristendomen om vi till slut inte riktigt vet vad den står för? Om Svenska kyrkan står för en religion som snarast är ett mischmasch av allt möjligt.
Fast det är väl klart att det är spännande med det som kan förefalla lite mera exotiskt....? Eller?
måndag 29 april 2013
Glömda slutord
För en stund sedan letade jag efter ett tidningsurklipp och tog ut några papper från en bokhylla. Samtidigt tappade jag mitt memoarhäfte "Spåren av nio år" - före, under och efter min rektorstid på Oskarshamns folkhögskola, på golvet.
När jag plockade upp det kom sista sidan upp.
Jag tycker att slutorden var så tänkvärda att jag citerar dem här.
"Eller också finns det ett ljus starkare än allt hat och allt mörker!
Den insiktsfulla domen tillhör naturligtvis framtiden."
Detta skrev jag i januari 2002, 2,5 år efter uppgörelsen mellan skolan och mig.
Det har nu gått drygt tretton år sedan dess.
Och jag begriper inte den historien mer idag än jag gjorde då.
När jag plockade upp det kom sista sidan upp.
Jag tycker att slutorden var så tänkvärda att jag citerar dem här.
"Eller också finns det ett ljus starkare än allt hat och allt mörker!
Den insiktsfulla domen tillhör naturligtvis framtiden."
Detta skrev jag i januari 2002, 2,5 år efter uppgörelsen mellan skolan och mig.
Det har nu gått drygt tretton år sedan dess.
Och jag begriper inte den historien mer idag än jag gjorde då.
I väntan på livet försvinner det...
Är det så för många av oss att livet är fyllt av "göra sen" saker som aldrig blev, och så en dag var det för sent?
Barnen var plötsligt vuxna och deras barndom hade man kanske jobbat bort, medan man förtvivlat försökte kompensera sin bortovaro med hysteriska aktiviteter när man var tillsammans med dem. I stället för att bara sitta i lugn och ro.
Det gör jag nu när jag träffar mina vuxna barn. Jag åker faktiskt till dem för att umgås med dem och inte för att göra annat, trots att de bor på attraktiva ställen. Man lär sig och försöker kanske ta igen det man har förlorat.
En dag var föräldrarna döda. Och jag hade knappast ens märkt att de hade blivit gamla, faktiskt så gamla att människor brukar dö i den åldern.
Nu borde jag vara riktig pensionär. Men jag jobbar då och då, i arbete som faktiskt kräver en del, både på plats och i förberedelser. Och så är jag med på möten och konferenser.
- När ska jag bli pensionär? brukade min gamla mamma säga, för hon var den som var yngst och servade sina gamla systrar de sista åren av deras levnad.
Nu hade hon väl visserligen en viss fallenhet för offermentalitet, men nog låg det något i det där ändå.
Tänk om jag skulle dra i bromsen. Och bara vara... För det är ju faktiskt så att livet på något sätt rinner förbi vid sidan om en ibland.
Nu är det redan Valborg i morgon. För mig känns det som slutet av februari eller mars. Jag hinner inte med!!!
Barnen var plötsligt vuxna och deras barndom hade man kanske jobbat bort, medan man förtvivlat försökte kompensera sin bortovaro med hysteriska aktiviteter när man var tillsammans med dem. I stället för att bara sitta i lugn och ro.
Det gör jag nu när jag träffar mina vuxna barn. Jag åker faktiskt till dem för att umgås med dem och inte för att göra annat, trots att de bor på attraktiva ställen. Man lär sig och försöker kanske ta igen det man har förlorat.
En dag var föräldrarna döda. Och jag hade knappast ens märkt att de hade blivit gamla, faktiskt så gamla att människor brukar dö i den åldern.
Nu borde jag vara riktig pensionär. Men jag jobbar då och då, i arbete som faktiskt kräver en del, både på plats och i förberedelser. Och så är jag med på möten och konferenser.
- När ska jag bli pensionär? brukade min gamla mamma säga, för hon var den som var yngst och servade sina gamla systrar de sista åren av deras levnad.
Nu hade hon väl visserligen en viss fallenhet för offermentalitet, men nog låg det något i det där ändå.
Tänk om jag skulle dra i bromsen. Och bara vara... För det är ju faktiskt så att livet på något sätt rinner förbi vid sidan om en ibland.
Nu är det redan Valborg i morgon. För mig känns det som slutet av februari eller mars. Jag hinner inte med!!!
Vem skriver/sköter din blogg?
Nu har jag fått en förklaring till varför min kommentar på biskop Tuulikkis blogg inte publicerades. Jag skrev till den jag trodde var biskopen och frågade. Svaret kom från en pressekreterare som skrev att hon hjälpte biskopen att kolla kommentarerna och att kritik mot andra än biskopen inte togs in. I och för sig en princip som också jag hyllar, fast i detta fallet var det ju en person som biskopen själv hade kritiserat, så då är det kanske inte lika självklart att stoppa kommentarerna.
Men så tänkte jag på hur olika vi ser på vad som är viktigt i våra jobb/ämbeten. För mig skulle det vara självklart att om jag stod för en blogg, så var det jag och ingen annan som skötte den, vilket jobb eller ämbete jag än hade. Det skulle kännas mest trovärdighetsskapande.
Eller har man en blogg för att synas och vara med i de sammanhangen fastän man egentligen inte är intresserad av det?
Jag tror till exempel inte att biskop Åke Bonnier har överlåtit till någon pressekreterare att sköta bloggen som står i hans namn.
På mig förefaller ett sådant tillvägagångssätt som om bloggen är ett spel för gallerierna.
Allting handlar om prioriteringar. De präster/biskopar och andra kyrkliga företrädare som sätter människan i centrum är de som gör att vår kyrka blir respekterad, anser jag.
De som på olika sätt skapar mellanhänder mellan sig själv och andra blir i längden rätt tröttsamma och svåra att definiera.
Men så tänkte jag på hur olika vi ser på vad som är viktigt i våra jobb/ämbeten. För mig skulle det vara självklart att om jag stod för en blogg, så var det jag och ingen annan som skötte den, vilket jobb eller ämbete jag än hade. Det skulle kännas mest trovärdighetsskapande.
Eller har man en blogg för att synas och vara med i de sammanhangen fastän man egentligen inte är intresserad av det?
Jag tror till exempel inte att biskop Åke Bonnier har överlåtit till någon pressekreterare att sköta bloggen som står i hans namn.
På mig förefaller ett sådant tillvägagångssätt som om bloggen är ett spel för gallerierna.
Allting handlar om prioriteringar. De präster/biskopar och andra kyrkliga företrädare som sätter människan i centrum är de som gör att vår kyrka blir respekterad, anser jag.
De som på olika sätt skapar mellanhänder mellan sig själv och andra blir i längden rätt tröttsamma och svåra att definiera.
söndag 28 april 2013
Dags för något vackert!
Jag har aldrig förr som i år noterat varje blomma som kommer upp i trädgården. Det är för att de har dröjt så länge!
Om man skulle bli alkis...
supa ner sig ordentligt och sedan få vård och gå med i AA. Då får man också en identitet. Jag har hört om de där mötena, för jag hade en bekant som gick på sådana. Det gjorde han i många år, det blev liksom till en social samvaro. Och så drack han mellan varven.
Men om man går på sådana, så har jag hört att man ställer sig upp och så säger man:"Hej, jag heter NN och jag är alkoholist." Man får alltså den identiteten! Har man sagt detta tillräckligt många gånger så måste den ju sitta som berget i huvudet på en. Då är man rätt och slätt en alkis.
Eller också kunde man droga ner sig...
Varför detta då? Jo, för sedan kunde man skriva böcker, för då vore man säkert intressant för förlagen. Helst skulle man väl också hitta på något så att man hamnade på kåken, för då skulle man ju ha ännu bättre odds. Ja, har man mördat folk, då kan man tjäna de riktigt stora pengarna, har jag läst, på att fara runt och berätta om fängelsetiden efteråt.
Jag menar, jag har ju inget medfött eller något med mig från uppväxten som kan göra mig attraktiv i tv-sofforna. Inte kan jag som Susanna Alakoski sitta där gång, på gång, på gång och skryta om en Arbetarklass och om missbrukande föräldrar. Hennes föräldrar har visst verkligen gjort allt för att vara värda att lyftas fram, eller hur?
Där står en sådan som jag, en medelklassböna från Bellevue i Malmö, sig oerhört slätt. Vad har jag att komma med? Där, i min familj, fanns det ingen som missbrukade, ingen som slog mig. Vi var en helt vanlig familj med två ordentliga föräldrar som jobbade och betalade sina räkningar. De skulle bara ha vetat vilket handikapp detta skulle komma att utgöra för en dotter med författardrömmar!
Jag är- och jag vet att jag har skrivit detta tidigare- urtrött på den sociala- socialistiska kulturen, som ännu härskar i vårt borgerligt styrda land. Så långt har inte regeringens inflytande sträckt sig! Kulturen är ännu ockuperad av yttersta vänstern, där missbruk, horeri, fattigdom och Arbetarklass är de allra högsta meriterna, och det enda som verkar vara intressant för att komma fram i de sammanhangen! Har jag fel?
Men om man går på sådana, så har jag hört att man ställer sig upp och så säger man:"Hej, jag heter NN och jag är alkoholist." Man får alltså den identiteten! Har man sagt detta tillräckligt många gånger så måste den ju sitta som berget i huvudet på en. Då är man rätt och slätt en alkis.
Eller också kunde man droga ner sig...
Varför detta då? Jo, för sedan kunde man skriva böcker, för då vore man säkert intressant för förlagen. Helst skulle man väl också hitta på något så att man hamnade på kåken, för då skulle man ju ha ännu bättre odds. Ja, har man mördat folk, då kan man tjäna de riktigt stora pengarna, har jag läst, på att fara runt och berätta om fängelsetiden efteråt.
Jag menar, jag har ju inget medfött eller något med mig från uppväxten som kan göra mig attraktiv i tv-sofforna. Inte kan jag som Susanna Alakoski sitta där gång, på gång, på gång och skryta om en Arbetarklass och om missbrukande föräldrar. Hennes föräldrar har visst verkligen gjort allt för att vara värda att lyftas fram, eller hur?
Där står en sådan som jag, en medelklassböna från Bellevue i Malmö, sig oerhört slätt. Vad har jag att komma med? Där, i min familj, fanns det ingen som missbrukade, ingen som slog mig. Vi var en helt vanlig familj med två ordentliga föräldrar som jobbade och betalade sina räkningar. De skulle bara ha vetat vilket handikapp detta skulle komma att utgöra för en dotter med författardrömmar!
Jag är- och jag vet att jag har skrivit detta tidigare- urtrött på den sociala- socialistiska kulturen, som ännu härskar i vårt borgerligt styrda land. Så långt har inte regeringens inflytande sträckt sig! Kulturen är ännu ockuperad av yttersta vänstern, där missbruk, horeri, fattigdom och Arbetarklass är de allra högsta meriterna, och det enda som verkar vara intressant för att komma fram i de sammanhangen! Har jag fel?
Nu sluter Socialdemokraterna leden.
Trots att media jagade på för fullt för att försöka få det till en maktkamp inför valet av ordförande i Stockholms arbetarkommun, så lyckades de inte. För Socialdemokraterna slöt leden. Ylva Johansson ställde inte upp för att utmana Veronica Palm. Bra takter! Gamla, goda, socialdemokratiska takter! På min tid var vi för det mesta enade utåt och dristade man sig till något annat ven partipiskan.
Men jag tycker att de visar kraft nu. De motade ju också bort en kultur från partistyrelsen som skulle kunna vara ödesdiger.
Idag fick jag mejl från min gamla väninna i Australien som var helt förskräckt över minaretutropen! Ja, ja... Det kan man vara... Om man vågar vara det i detta land...
Men jag tycker att de visar kraft nu. De motade ju också bort en kultur från partistyrelsen som skulle kunna vara ödesdiger.
Idag fick jag mejl från min gamla väninna i Australien som var helt förskräckt över minaretutropen! Ja, ja... Det kan man vara... Om man vågar vara det i detta land...
Dig lyssnar vi inte på!
Som pedagog försökte man se varje människa och lyssna på vad eleverna hade att säga. Därför måste man rysa inför stilen hos vissa av Svenska kyrkans företrädare.
Jag kunde alltså nu konstatera att min kommentar på biskop Tuulikkis blogg var censurerad och inte publicerad. Varför begriper jag inte, för den var inte anstötlig. Men det jag hade att säga var tydligen utan värde i biskopens ögon, eller jag var kanske inte någon person av betydelse. För hon hade väl knappast censurerat bort någon av kyrkans kändisar?
Det är ju den här stilen av översitteri som gör att människor vänder Svenska kyrkan ryggen. Nu tror jag att Gud finns, men ponera att han inte finns. Då är ju hela kyrkan ett enda stort löjligt spektakel, och alla de som ränner runt iklädda brokad och känner sig så fina (får man förmoda) fyller ju egentligen ingen som helst funktion om det hela bygger på en lögn.
Så ser väl också den sekulariserade delen av befolkningen det. Som pajaseri. Och det kan man ju göra även som troende.
Kyrkan är en maktapparat som egentligen knappast har så mycket med Gud att göra!
Jag kunde alltså nu konstatera att min kommentar på biskop Tuulikkis blogg var censurerad och inte publicerad. Varför begriper jag inte, för den var inte anstötlig. Men det jag hade att säga var tydligen utan värde i biskopens ögon, eller jag var kanske inte någon person av betydelse. För hon hade väl knappast censurerat bort någon av kyrkans kändisar?
Det är ju den här stilen av översitteri som gör att människor vänder Svenska kyrkan ryggen. Nu tror jag att Gud finns, men ponera att han inte finns. Då är ju hela kyrkan ett enda stort löjligt spektakel, och alla de som ränner runt iklädda brokad och känner sig så fina (får man förmoda) fyller ju egentligen ingen som helst funktion om det hela bygger på en lögn.
Så ser väl också den sekulariserade delen av befolkningen det. Som pajaseri. Och det kan man ju göra även som troende.
Kyrkan är en maktapparat som egentligen knappast har så mycket med Gud att göra!
lördag 27 april 2013
Avslöjande översittarfasoner inom Svenska kyrkan
Mina erfarenheter av Svenska kyrkan i Växjö stift blev så dåliga att jag lämnade kyrkan hösten 2000, men jag gick in igen efter bara något halvår, den gången. Tänkte att de inte skulle få bort mig från Svenska kyrkan också.
När sedan Anders Wejryd, min f.d. ordförande på folkhögskolan i Oskarshamn, hade blivit ärkebiskop, blev det liksom bara för mycket för mig, och jag gick ur igen. Den gången var jag icke-medlem i 1,5 år, men genom ett ytterst vänligt bemötande av biskopen i Lunds stift vid en förfrågan återvände jag.
Bemötandet säger mycket om personerna. K-G Hammar svarade alltid, eller lät någon svara, om man hade en fråga. Anders Wejryd svarar i vart fall inte mig, och nu har jag slutat ställa frågor till honom sedan flera år. Nu ska han ju dessutom snart lämna ämbetet, och det ser jag fram emot.
Sven Thidevall förre biskopen i Växjö svarade på mejl, men den nuvarande har jag skickat två mejl till utan att få svar. Vad är att förvänta från det stiftet?
Någon av f.d.kontraktsprostarna där, som jag för övrigt var bekant med, svarade enbart genom ombud, det vill säga att han skickade frågan vidare till någon som fick svara i hans ställe. Som om han var för stor för att svara själv eller som om den som frågade var pestsmittad på något sätt.
Detta hände senast när jag föreslog att han skulle ge referenser till en präst som tidigare varit i hans kontrakt och som hade blivit förtalad av folk i Småland, vilket hade fortplantat sig hit ner.
De gånger jag har haft förfrågan till en kvinnlig biskop har dessa alltid svarat. Men nu hade jag skrivit en kommentar på biskop Tuulikkis blogg. Den var fördelaktig för henne. Bloggen är modererad. Visst, hon har kanske inte varit inne och kollat eventuella kommentarer, men den är inte utlagd än! Kritiken av henne är kanske befogad.
Biskopar med härskarfasoner mår inte Svenska kyrkan bra av!
PS Kan nu konstatera att biskopen i Härnösand har lagt ut nya kommentarer, dock inte min, som hon av någon anledning har censurerat bort. Jag är kanske inte fin nog eller känd nog för henne!? Visst är det sådant som gör att man tappar tilltron till Svenska kyrkan! Det fanns inget som helst kontroversiellt i min kommentar. DS
När sedan Anders Wejryd, min f.d. ordförande på folkhögskolan i Oskarshamn, hade blivit ärkebiskop, blev det liksom bara för mycket för mig, och jag gick ur igen. Den gången var jag icke-medlem i 1,5 år, men genom ett ytterst vänligt bemötande av biskopen i Lunds stift vid en förfrågan återvände jag.
Bemötandet säger mycket om personerna. K-G Hammar svarade alltid, eller lät någon svara, om man hade en fråga. Anders Wejryd svarar i vart fall inte mig, och nu har jag slutat ställa frågor till honom sedan flera år. Nu ska han ju dessutom snart lämna ämbetet, och det ser jag fram emot.
Sven Thidevall förre biskopen i Växjö svarade på mejl, men den nuvarande har jag skickat två mejl till utan att få svar. Vad är att förvänta från det stiftet?
Någon av f.d.kontraktsprostarna där, som jag för övrigt var bekant med, svarade enbart genom ombud, det vill säga att han skickade frågan vidare till någon som fick svara i hans ställe. Som om han var för stor för att svara själv eller som om den som frågade var pestsmittad på något sätt.
Detta hände senast när jag föreslog att han skulle ge referenser till en präst som tidigare varit i hans kontrakt och som hade blivit förtalad av folk i Småland, vilket hade fortplantat sig hit ner.
De gånger jag har haft förfrågan till en kvinnlig biskop har dessa alltid svarat. Men nu hade jag skrivit en kommentar på biskop Tuulikkis blogg. Den var fördelaktig för henne. Bloggen är modererad. Visst, hon har kanske inte varit inne och kollat eventuella kommentarer, men den är inte utlagd än! Kritiken av henne är kanske befogad.
Biskopar med härskarfasoner mår inte Svenska kyrkan bra av!
PS Kan nu konstatera att biskopen i Härnösand har lagt ut nya kommentarer, dock inte min, som hon av någon anledning har censurerat bort. Jag är kanske inte fin nog eller känd nog för henne!? Visst är det sådant som gör att man tappar tilltron till Svenska kyrkan! Det fanns inget som helst kontroversiellt i min kommentar. DS
fredag 26 april 2013
Osäkra kort att spela med
Vi människor utbildar mönster när vi umgås med varandra. Har man varit tillräckligt länge i en grupp vet man hur de sociala koderna där är. Då vet man också vilka som passar in i den gruppen. Är man ute bland mycket folk får man försöka avläsa hur man ska göra eller vad man ska säga.
I Småland gjorde jag ofta fel, för man hade sitt eget konstiga kodspråk som jag inte kände. Man skulle säga ja, men kunde mena nej om man sade ja på ett speciellt sätt, blev jag upplyst om. Och så vidare och så vidare... Det var massor av konstigheter.
Idag har jag läst ett inlägg på en blogg som har besannat mina värsta farhågor. Detta är definitivt inte en person som jag vågar spela med eller ta med i mina sammanhang. Jag ryser, och jag skäms! Usch, så vulgärt!
I Småland gjorde jag ofta fel, för man hade sitt eget konstiga kodspråk som jag inte kände. Man skulle säga ja, men kunde mena nej om man sade ja på ett speciellt sätt, blev jag upplyst om. Och så vidare och så vidare... Det var massor av konstigheter.
Idag har jag läst ett inlägg på en blogg som har besannat mina värsta farhågor. Detta är definitivt inte en person som jag vågar spela med eller ta med i mina sammanhang. Jag ryser, och jag skäms! Usch, så vulgärt!
Akta dina citat!
Nu har biskopen i Härnösands stift fått skulden för att ha sagt det som D.S. har uttryckt! Helt otroligt! Det gäller tydligen att noga citera med hänvisningar och citattecken, för annars kommer en del ovederhäftiga personer att totalt förvanska det som sägs/skrivs! Illa, mycket, mycket illa! För det är naturligtvis så att mulliga mansgrisar och kvinnor i skyttegravarna färdiga att skjuta på medsystrar genast dyker upp när de vädrar kritik av någon kvinna!
Vips är de där med laddade gevär!
Vips är de där med laddade gevär!
Destruktiva gurus
Alla ledare är inte ledare som främjar den goda utvecklingen av saker och ting. En del ledare är som om de vore den ondes hantlangare. De lyfter fram ovänskap, motsättningar, och de nedvärderar öppet sina kolleger och hånar dessa. Med sig får de en svans av kvittrande kverulanter som verkar få livsluft av destruktiviteten. Är det så Svenska kyrkan växer från sitt inre rum?
Män stöder män och kvinnor stöder MÄN, har jag skrivit det förut?
Vad är det för mekanismer som gör att kvinnor genast kommer farande och sätter klorna i andra kvinnor när de tycker att dessa har gjort något som inte passar dem? Samtidigt tiger de ofta om män skulle göra eller säga något liknande.
På 1970-talet hörde jag till dem som stod på barrikaderna och sjöng om systerskap och om att erövra inflytande. Den tiden är långt, långt borta. Det är som om det finns någon sorts djupt rotad avundsjuka så fort en kvinna har nått en yrkesposition eller på något annat sätt är framträdande. Andra kvinnor verkar inte kunna tåla detta. De verkar ligga i startgroparna för att hoppa på bytet och nedvärdera henne.
Det är inte lätt att vara arbetsledare för kvinnor, det vet nog varje kvinna som har prövat på det. Och har man blandad kompott av män och kvinnor i arbetsgruppen, så kan man vara säker på att de som är värst på att kritisera en är kvinnor i samma ålder som en själv. Kanske är vi kvinnor inte mogna för det ansvar vi har fått numera!? För det innebär att man måste tolerera och acceptera även dem som har högre positioner! Även om de inte är män!
På 1970-talet hörde jag till dem som stod på barrikaderna och sjöng om systerskap och om att erövra inflytande. Den tiden är långt, långt borta. Det är som om det finns någon sorts djupt rotad avundsjuka så fort en kvinna har nått en yrkesposition eller på något annat sätt är framträdande. Andra kvinnor verkar inte kunna tåla detta. De verkar ligga i startgroparna för att hoppa på bytet och nedvärdera henne.
Det är inte lätt att vara arbetsledare för kvinnor, det vet nog varje kvinna som har prövat på det. Och har man blandad kompott av män och kvinnor i arbetsgruppen, så kan man vara säker på att de som är värst på att kritisera en är kvinnor i samma ålder som en själv. Kanske är vi kvinnor inte mogna för det ansvar vi har fått numera!? För det innebär att man måste tolerera och acceptera även dem som har högre positioner! Även om de inte är män!
torsdag 25 april 2013
Att göra någon osynlig
Med min livserfarenhet av människor i många olika sammanhang och inte minst från skolans värld, vågar jag nog påstå att den vanligaste och subtilaste formen av mobbning är osynliggörande och utfrysning.
- Du ska inte tro att du är någon! Jantelagens förbannelse!
Nu lever jag i ett län där kanske Jantelagen är speciellt hårt rotad, men det är inte bara här man möter detta, utan man möter det överallt.
Vi ska nog börja med att ta bort den felaktiga uppfattningen att det är de människor som avviker genom sin svaghet och dumhet eller någon form av handikapp som blir mobbade. Detta kan naturligtvis hända, men jag har hört talas om så många och sett så många fall som är precis tvärtom. Det är de snygga och duktiga som mobbas. De är ju hotfulla på allvar. Andra kan men driva kucku med för skojs skull, men de hotar inte någon på allvar.
Kolla i din omgivning! Och känner du dig osynlig så var säker på att de egentligen ser dig för mycket. Du är hotfull för dem. Du retar dem!
- Du ska inte tro att du är någon! Jantelagens förbannelse!
Nu lever jag i ett län där kanske Jantelagen är speciellt hårt rotad, men det är inte bara här man möter detta, utan man möter det överallt.
Vi ska nog börja med att ta bort den felaktiga uppfattningen att det är de människor som avviker genom sin svaghet och dumhet eller någon form av handikapp som blir mobbade. Detta kan naturligtvis hända, men jag har hört talas om så många och sett så många fall som är precis tvärtom. Det är de snygga och duktiga som mobbas. De är ju hotfulla på allvar. Andra kan men driva kucku med för skojs skull, men de hotar inte någon på allvar.
Kolla i din omgivning! Och känner du dig osynlig så var säker på att de egentligen ser dig för mycket. Du är hotfull för dem. Du retar dem!
Hur mår de egentligen?
Nästan varje gång jag läser Dagbloggen och kommentarerna till inläggen undrar jag hur dessa människor egentligen mår.
Visst måste det vara frustrerade människor som har fått ett forum att ösa ur sig sitt eget illamående på där på bloggen?
Detta är ren och skär mobbarmentalitet! Så börjar mobbning. Någon nedvärderar och hånar, och andra stämmer in!
Hörs man och syns man så finns man!
Kan man inte komma fram på sin kompetens får man försöka synas genom att bråka.
Men vet exempelvis blogginnehavaren hur många människor som har lämnat Svenska kyrkan på grund av hans agerande och uppträdande?
Jag har hört många säga att de har gått ur när kyrkan har sådana företrädare.
Hans hånfullhet mot kvinnliga präster och biskopar talar väl sitt tydliga språk om kvinnosynen. Den sortens vokabulär använder inte en människa som har respekt för sina kolleger! Den sortens vokabulär använder man bara när man vill kränka och nedvärdera.
Men biskop Jan Johanssons flathet var kanske hans största merit för biskopsämbetet i Växjö stift? Eller?
Visst måste det vara frustrerade människor som har fått ett forum att ösa ur sig sitt eget illamående på där på bloggen?
Detta är ren och skär mobbarmentalitet! Så börjar mobbning. Någon nedvärderar och hånar, och andra stämmer in!
Hörs man och syns man så finns man!
Kan man inte komma fram på sin kompetens får man försöka synas genom att bråka.
Men vet exempelvis blogginnehavaren hur många människor som har lämnat Svenska kyrkan på grund av hans agerande och uppträdande?
Jag har hört många säga att de har gått ur när kyrkan har sådana företrädare.
Hans hånfullhet mot kvinnliga präster och biskopar talar väl sitt tydliga språk om kvinnosynen. Den sortens vokabulär använder inte en människa som har respekt för sina kolleger! Den sortens vokabulär använder man bara när man vill kränka och nedvärdera.
Men biskop Jan Johanssons flathet var kanske hans största merit för biskopsämbetet i Växjö stift? Eller?
När jag mår illa av tjafset...
på de (få) kyrkliga bloggar jag följer, brukar jag gå över och läsa på Carolina Johanssons blogg. Där hittar jag en sökare. Visst det händer att hon också kritiserar, men inte på det där ihärdiga sättet som en del äldre, tjatiga prästgubbar gör, som får med sig ett kverulerande följe som hyllar dem. Så växer ingen kristendom!
Tänk om lärare som försökte vara goda pedagoger mest hade koncentrerat sig på hur dåliga kollegerna var! Vad hade det gett för utveckling? Detta hade ju varit totalt destruktivt!
Nu har prästen Ted Harris och Carolina Johansson gett ut en bok om Franciskus av Assisi. Jag fick ett av Carolinas friex och kunde inte slita mig från boken, så fascinerande tyckte jag att den var.
Det enda jag känner att jag skulle vilja veta är hur mycket i den som är faktiskt och hur mycket som är utbroderat. Jag saknar också en hänvisning till källor. Det hade varit intressant.
Men att från en munk på 1200-talet dra så naturliga (för så känns de) paralleller till vår egen tid och våra livsstilar är otroligt fascinerande.
Samtidigt hoppas jag att boken inte kommer i orätta händer hos folk som kommer att diskutera och dissekera den och som kommer att mala sönder det den säger oss.
För mig känns den rätt. Jag tror också att vi bär gudsriket inom oss och att det är vår uppgift att försöka se detta i våra medvandrare.
Det måste ju vara så att om vi bär ljuset och fortplantar det, då växer det goda. Men hur lätt är det inte att gå till attack eller försvara sig i denna konflikternas och utstötningarnas tid? Fan bjuder gärna upp oss till dans!
Tänk om lärare som försökte vara goda pedagoger mest hade koncentrerat sig på hur dåliga kollegerna var! Vad hade det gett för utveckling? Detta hade ju varit totalt destruktivt!
Nu har prästen Ted Harris och Carolina Johansson gett ut en bok om Franciskus av Assisi. Jag fick ett av Carolinas friex och kunde inte slita mig från boken, så fascinerande tyckte jag att den var.
Det enda jag känner att jag skulle vilja veta är hur mycket i den som är faktiskt och hur mycket som är utbroderat. Jag saknar också en hänvisning till källor. Det hade varit intressant.
Men att från en munk på 1200-talet dra så naturliga (för så känns de) paralleller till vår egen tid och våra livsstilar är otroligt fascinerande.
Samtidigt hoppas jag att boken inte kommer i orätta händer hos folk som kommer att diskutera och dissekera den och som kommer att mala sönder det den säger oss.
För mig känns den rätt. Jag tror också att vi bär gudsriket inom oss och att det är vår uppgift att försöka se detta i våra medvandrare.
Det måste ju vara så att om vi bär ljuset och fortplantar det, då växer det goda. Men hur lätt är det inte att gå till attack eller försvara sig i denna konflikternas och utstötningarnas tid? Fan bjuder gärna upp oss till dans!
Arbetslinjen i landet där människor förlorar sina jobb
De politiska partierna mörkar den verkliga arbetslösheten genom att ständigt prata om ungdomsarbetslösheten och påstå att det är bristande gymnasiekompetens som gör att ungdomar är utan jobb.
Som om det bara vore outbildade ungdomar som var utan arbete!
Anledningen till att folk är utan jobb är att tillgången på jobb har minskat drastiskt!
Den offentliga sektorn var förr en födkrok för många. Vad händer där? Jo, där köper man idag ut folk, trots att verksamheterna skriker efter anställda! Detta har väl inte hänt förr!?
Antingen är riksdagspolitikerna totalt verklighetsfrämmande eller också mörkar och ljuger de!
Det ÄR INTE bara ungdomar som är utan jobb, det är massor av människor i alla åldrar i Sverige som idag saknar ett arbete! Stå inte och ljug!
Som om det bara vore outbildade ungdomar som var utan arbete!
Anledningen till att folk är utan jobb är att tillgången på jobb har minskat drastiskt!
Den offentliga sektorn var förr en födkrok för många. Vad händer där? Jo, där köper man idag ut folk, trots att verksamheterna skriker efter anställda! Detta har väl inte hänt förr!?
Antingen är riksdagspolitikerna totalt verklighetsfrämmande eller också mörkar och ljuger de!
Det ÄR INTE bara ungdomar som är utan jobb, det är massor av människor i alla åldrar i Sverige som idag saknar ett arbete! Stå inte och ljug!
onsdag 24 april 2013
Ljusets bärare
Förr tänkte jag att om man vill ha förändring måste man först peka på det som är fel.
Men risken är att man inte kommer längre. Att man blir en ständig felpekare.
Just nu känner jag hur viktigt det är att vi är Ljusets bärare i stället för att ständigt harva och klaga.
Jag tror att det är genom att lyfta fram det som är vackert och kärleksfullt i tillvaron som vi kan övervinna ondskan. Den har så många hantlangare ändå! Eller hur?
Men risken är att man inte kommer längre. Att man blir en ständig felpekare.
Just nu känner jag hur viktigt det är att vi är Ljusets bärare i stället för att ständigt harva och klaga.
Jag tror att det är genom att lyfta fram det som är vackert och kärleksfullt i tillvaron som vi kan övervinna ondskan. Den har så många hantlangare ändå! Eller hur?
tisdag 23 april 2013
Interna partiangelägenheter är inte medias sak!
Jag förstår faktiskt inte medias rotande i Omar Mustafa- affären, om det inte är för att få bort ögonen från något viktigare.
Det var väl ingen minister, riksdagsman eller på annat sätt framträdande person i någon position i partiet som tvingades bort!
Självklart väljer ett parti själva vilka de vill som lämpliga företrädare, detta kan ju inte media lägga sig i. Och självklart kan de också be någon lämna sitt uppdrag.
Omar Mustafa har tydligen inte alls förstått det oförenliga i att vara i två så olika sammanhang med så olika ideologier som han var. Det hjälper väl inte att han plötsligt lämnar det ena sammanhanget. Han har ju tydligen också agerat aktivt för åsikterna.
Bara detta att han inte förstår vad som är orsaken är väl skäl nog till att han inte kunde sitta i partistyrelsen för S. Synd att valberedningen tydligen har varit så slarviga i sitt arbete igen!
Det var väl ingen minister, riksdagsman eller på annat sätt framträdande person i någon position i partiet som tvingades bort!
Självklart väljer ett parti själva vilka de vill som lämpliga företrädare, detta kan ju inte media lägga sig i. Och självklart kan de också be någon lämna sitt uppdrag.
Omar Mustafa har tydligen inte alls förstått det oförenliga i att vara i två så olika sammanhang med så olika ideologier som han var. Det hjälper väl inte att han plötsligt lämnar det ena sammanhanget. Han har ju tydligen också agerat aktivt för åsikterna.
Bara detta att han inte förstår vad som är orsaken är väl skäl nog till att han inte kunde sitta i partistyrelsen för S. Synd att valberedningen tydligen har varit så slarviga i sitt arbete igen!
Nu blommar det!
Utanför NetPort i Karlshamn (bland andra BTH, högskolan) blommade det så här vackert idag. Jag har hela dagen varit på Lärcenter där idag och föreläst på en kurs i turism och besöksnäring.
söndag 21 april 2013
Smärtsamma fotoalbum
Den gamla sortens foton är bekväma, för dem kan man lätt ta med till målarkurser.
För en stund sedan satte jag tillbaka bilder i album, men eftersom jag inte visste var jag hade tagit dem, fick jag gå igenom flera stycken. Det var smärtsamt.
60-årsfesten för släkten för tio år sedan. Två personer som var där är döda sedan flera år, och de var inte gamla! Min gamla väninna som jag nästan talade med varje dag är också borta sedan ett par år.
Min gamla moster som dog när hon nästan var 95 år, och den sista julen hos henne. Den var ett par år tidigare då hon hastigt hade blivit dålig.
Och så relationer...
Fotoalbum kan visserligen visa kära minnen, men ack så ont dessa kan göra!
För en stund sedan satte jag tillbaka bilder i album, men eftersom jag inte visste var jag hade tagit dem, fick jag gå igenom flera stycken. Det var smärtsamt.
60-årsfesten för släkten för tio år sedan. Två personer som var där är döda sedan flera år, och de var inte gamla! Min gamla väninna som jag nästan talade med varje dag är också borta sedan ett par år.
Min gamla moster som dog när hon nästan var 95 år, och den sista julen hos henne. Den var ett par år tidigare då hon hastigt hade blivit dålig.
Och så relationer...
Fotoalbum kan visserligen visa kära minnen, men ack så ont dessa kan göra!
Kan man drunkna i ord?
Jag vet inte om man kan drunkna i ord. Men jag har känt det som att jag höll på att göra det. Det blev liksom mos i huvudet av alla ord. När jag upplever det så försöker jag stänga av orden.
Idag har jag målat en akvarell. Kvinnan på bilden har sorg, därför har hon svarta kläder. Men hon har också ett barn i famnen, för det finns något nytt som ska växa fram från henne efter förlusten.
Idag har jag målat en akvarell. Kvinnan på bilden har sorg, därför har hon svarta kläder. Men hon har också ett barn i famnen, för det finns något nytt som ska växa fram från henne efter förlusten.
Att välja vem man vill vara
Helt klart påverkar ens omgivning en. Det utbildas mönster, och du blir någon i det mönstret och sammanhanget och uppträder förmodligen enligt den du är där.
Därför är det viktigt att välja rätt umgänge, om man nu kan göra detta. Det är inte alltid så lätt och inte alltid möjligt att välja. I vissa sammanhang är man infödd, i andra sammanhang har man kanske varit i många år. En del tvingas kvar på jobb, som de inte trivs på, för att det inte finns något annat.
Men privat har man ändå en del valmöjligheter.
Man mår bra av att vara snäll, sägs det. Detta tror jag på. Fast det finns människor som lockar fram ens värsta sidor och med vilka man faktiskt kan bli elak. Så är det i varje fall med mig.
Eller också är det så att tillsammans blir två eller flera personer elaka. Man lockar fram det sämsta hos den/de andra. Konstellationen fungerar helt enkelt inte!
Jag har svårt att tro att någon av mina gamla elever skulle beskylla mig för att vara elak. I vart fall har jag aldrig hört något sådant, i så fall har det sagts på annat håll. "Sträng, men snäll" , brukade de säga, och så brukade de lägga till att så skulle en lärare vara.
Däremot finns det säkert andra som skulle kunna påstå att jag kan vara elak. Det är sådana som jag borde ha eller har lämnat.
Man ska nämligen inte stanna i sammanhang där ens sämsta sidor lockas fram. Då är det inte något som Gud vill.
Guds rike har en annan karaktär!
Jag vet när jag går eller är fel. Det känns, för jag känner mig splittrad och irriterad. När jag går rätt känns det som bomull i bröstet.
Ja, jag skulle vilja säga att jag upplever Kristus i mitt inre som bomull i bröstet, något mjukt, varmt och omfamnande. För på den rätta vägen i våra liv finns Gud/Kristus.
Därför är det viktigt att välja rätt umgänge, om man nu kan göra detta. Det är inte alltid så lätt och inte alltid möjligt att välja. I vissa sammanhang är man infödd, i andra sammanhang har man kanske varit i många år. En del tvingas kvar på jobb, som de inte trivs på, för att det inte finns något annat.
Men privat har man ändå en del valmöjligheter.
Man mår bra av att vara snäll, sägs det. Detta tror jag på. Fast det finns människor som lockar fram ens värsta sidor och med vilka man faktiskt kan bli elak. Så är det i varje fall med mig.
Eller också är det så att tillsammans blir två eller flera personer elaka. Man lockar fram det sämsta hos den/de andra. Konstellationen fungerar helt enkelt inte!
Jag har svårt att tro att någon av mina gamla elever skulle beskylla mig för att vara elak. I vart fall har jag aldrig hört något sådant, i så fall har det sagts på annat håll. "Sträng, men snäll" , brukade de säga, och så brukade de lägga till att så skulle en lärare vara.
Däremot finns det säkert andra som skulle kunna påstå att jag kan vara elak. Det är sådana som jag borde ha eller har lämnat.
Man ska nämligen inte stanna i sammanhang där ens sämsta sidor lockas fram. Då är det inte något som Gud vill.
Guds rike har en annan karaktär!
Jag vet när jag går eller är fel. Det känns, för jag känner mig splittrad och irriterad. När jag går rätt känns det som bomull i bröstet.
Ja, jag skulle vilja säga att jag upplever Kristus i mitt inre som bomull i bröstet, något mjukt, varmt och omfamnande. För på den rätta vägen i våra liv finns Gud/Kristus.
fredag 19 april 2013
Planeringen klar!
Nu är jag faktiskt nöjd med mig själv, för nu är redan planeringen för nästa veckas föreläsningsdag som jag ska hålla på en turismkurs, klar!
Tänk vad kul det är att jobba! Och nyttigt när man får tänka efter hur man gör och varför.
Tänk vad kul det är att jobba! Och nyttigt när man får tänka efter hur man gör och varför.
Infiltratörer och lobbyister
Var det inte så att Socialdemokraterna blev jätterädda? Vad hade de nu gjort? Hade de fått in en tänkbar infiltratör i sin partistyrelse? Jag känner inte alls till Omar Mustafa, men tillvägagångssättet är ju välkänt. Man vågar inte själv stå för något, utan för i stället fram någon annan med budskapet och idéerna. Så blir det sagt och framfört, men själv kan man hävda att man inte har sagt eller gjort något. Men det har man gjort! Man har sett till att någon har fått framföra det de har sagt.
Vi är nog ganska så oskuldsfulla i vårt land fortfarande. Detta trots att det har smällts en bomb på Drottninggatan i Stockholm, och två av de mest framträdande politikerna i vårt land har blivit mördade på öppen gata. Vi har svårt att se att det gamla, trygga folkhemmet har förvandlats till något helt annat.
De är nog ganska många de där infiltratörerna och lobbyisterna. Nu är ju möjligheterna att tränga sig in i olika sammanhang oändliga på nätet.
Så det gäller att inte svälja all mat som serveras där! För man riskerar att bli magsjuk eller till och med förgiftad ibland.
Vi är nog ganska så oskuldsfulla i vårt land fortfarande. Detta trots att det har smällts en bomb på Drottninggatan i Stockholm, och två av de mest framträdande politikerna i vårt land har blivit mördade på öppen gata. Vi har svårt att se att det gamla, trygga folkhemmet har förvandlats till något helt annat.
De är nog ganska många de där infiltratörerna och lobbyisterna. Nu är ju möjligheterna att tränga sig in i olika sammanhang oändliga på nätet.
Så det gäller att inte svälja all mat som serveras där! För man riskerar att bli magsjuk eller till och med förgiftad ibland.
Trevlig helg
Trevlig helg! Här ska det jobbas inför en föreläsningsdag som jag ska ha nästa vecka.
Blommor växer där du minst anar det!
Polisen annonserar
Idag finns det i tidskriften M-magasin en helsidesannons från polisen.
Rubriken är
Om du tror att du är korkad, äcklig och att du förtjänar några knytnävsslag då och då...
...så misstänker vi att du är utsatt för ett allvarligt brott av den du lever med. Kanske har du fått höra hur ful och misslyckad du är så ofta att det har blivit en sanning.(----)
Jag tror att många, många kvinnor lever under helvetiska former hos sina män. Men jag tror inte att det händer något om de anmäler honom, såvida de inte kommer blåslagna till polisen.
Vi kvinnor måste lära oss att se mönster. Om vi märker hur vårt självförtroende sjunker måste vi se upp.
För många år sedan, ja snart är det väl bortåt trettio, var jag något år tillsammans med en galning som verkligen försökte att knäcka mitt självförtroende genom att kasta över mig negativa saker.(Obs detta gäller inte exmaken!)
I slutet minns jag hur jag gick i en stad i Mellansverige, där vi var på besök och kände mig som världens fulaste och hemskaste. Jag var ganska ung och såg bra ur, men han höll på att knäcka mig. Jag lämnade honom många gånger, till slut definitivt. Men den där gången när jag gick in i en affär för att prova kläder och såg hur eländig jag såg ut, den glömmer jag aldrig.
Rubriken är
Om du tror att du är korkad, äcklig och att du förtjänar några knytnävsslag då och då...
...så misstänker vi att du är utsatt för ett allvarligt brott av den du lever med. Kanske har du fått höra hur ful och misslyckad du är så ofta att det har blivit en sanning.(----)
Jag tror att många, många kvinnor lever under helvetiska former hos sina män. Men jag tror inte att det händer något om de anmäler honom, såvida de inte kommer blåslagna till polisen.
Vi kvinnor måste lära oss att se mönster. Om vi märker hur vårt självförtroende sjunker måste vi se upp.
För många år sedan, ja snart är det väl bortåt trettio, var jag något år tillsammans med en galning som verkligen försökte att knäcka mitt självförtroende genom att kasta över mig negativa saker.(Obs detta gäller inte exmaken!)
I slutet minns jag hur jag gick i en stad i Mellansverige, där vi var på besök och kände mig som världens fulaste och hemskaste. Jag var ganska ung och såg bra ur, men han höll på att knäcka mig. Jag lämnade honom många gånger, till slut definitivt. Men den där gången när jag gick in i en affär för att prova kläder och såg hur eländig jag såg ut, den glömmer jag aldrig.
Att förvrida sanningen
Nu är jag så klart utsatt! Det var bara att vänta. Nu är före dettingen (den senaste) i full gång och ljuger om mig på vissa bloggar.
Han påstår att jag för en personlig vendetta mot honom när jag opponerar mig mot hans märkliga åsikter.
För vaddå? För att jag har lämnat honom? Är det logiskt?
Är det den som går som hämnas?
Jag förstår mycket väl att man kan bli besviken om man hela tiden slår huvudet i väggen och aldrig får en plattform att verka från. Men detta har så klart sina orsaker! Och vill man inte ens försöka att lyssna på andra, så får man väl fortsätta som man gör.
Men några vendettor står jag inte för! Det finns ingen som helst anledning till det. Och att man tror att någon far med osanning när han skriver något är väl inte så konstigt om vederbörande ibland förvrider och vantolkar saker.
Han påstår att jag för en personlig vendetta mot honom när jag opponerar mig mot hans märkliga åsikter.
För vaddå? För att jag har lämnat honom? Är det logiskt?
Är det den som går som hämnas?
Jag förstår mycket väl att man kan bli besviken om man hela tiden slår huvudet i väggen och aldrig får en plattform att verka från. Men detta har så klart sina orsaker! Och vill man inte ens försöka att lyssna på andra, så får man väl fortsätta som man gör.
Men några vendettor står jag inte för! Det finns ingen som helst anledning till det. Och att man tror att någon far med osanning när han skriver något är väl inte så konstigt om vederbörande ibland förvrider och vantolkar saker.
torsdag 18 april 2013
Så glad jag blir!
Det gläder mig mycket när människor uppmuntrar mig att inte ge upp mina manus! Både här och på facebook har jag blivit pushad.
Idag hittade jag ännu en artikel om en "gammal" debutant. Hon hade fyllt femtio (!!!) när hon gav ut sin första bok, trots att hon hade fått höra att det i stort sett var omöjligt att bli utgiven i den åldern.
Å andra sidan tänker jag att jag är så gammal nu, så bara åldern borde vara nog för uppmärksamhet.
Och i släkt till släkten fanns det faktiskt en dam som gav ut en barnbok när hon var 90 år gammal!
Förlagsbranschen verkar ändra karaktär. Det har dykt upp en massa "förlag" som hjälper till med tryckning och ibland marknadsföring mot att man själv också betalar. Jag pratade med ett förlag igår, och de sade att om man var villig att betala 30 000 - 40 000 kronor så kunde man bli utgiven. Jo, jag tackar jag! De summorna kan inte jag som har varit ensamförsörjare i över trettio år punga ut med.
Vad som gäller är naturligtvis dels att vara känd och dels att ha kontakter. Hur man nu skaffar dem i en bransch som man inte har direkt anknytning till. Och rikskändis är man ju inte!
Idag hittade jag ännu en artikel om en "gammal" debutant. Hon hade fyllt femtio (!!!) när hon gav ut sin första bok, trots att hon hade fått höra att det i stort sett var omöjligt att bli utgiven i den åldern.
Å andra sidan tänker jag att jag är så gammal nu, så bara åldern borde vara nog för uppmärksamhet.
Och i släkt till släkten fanns det faktiskt en dam som gav ut en barnbok när hon var 90 år gammal!
Förlagsbranschen verkar ändra karaktär. Det har dykt upp en massa "förlag" som hjälper till med tryckning och ibland marknadsföring mot att man själv också betalar. Jag pratade med ett förlag igår, och de sade att om man var villig att betala 30 000 - 40 000 kronor så kunde man bli utgiven. Jo, jag tackar jag! De summorna kan inte jag som har varit ensamförsörjare i över trettio år punga ut med.
Vad som gäller är naturligtvis dels att vara känd och dels att ha kontakter. Hur man nu skaffar dem i en bransch som man inte har direkt anknytning till. Och rikskändis är man ju inte!
En enda ensam blomma
Mitt i gammalt gräs hittade jag den här lilla krokusen igår.
Visst kan det vara så att vi hittar blommor där vi minst anar att de finns!
Visst kan det vara så att vi hittar blommor där vi minst anar att de finns!
onsdag 17 april 2013
Jag vill byta liv eller börja MITT liv
Egentligen var det nog ganska tydligt väldigt tidigt att jag hade ett stort behov av skapande i mitt liv. Så läste jag vid universitetet, och det var inte mycket ordning på det till en början, för de första åren var jag på väg att gifta mig och bosätta mig i Italien, och det blev många resor och extra arbete och slarv med studierna.
Men så träffade jag den man som jag snart gifte mig med och som blev far till mina barn, och då blev hela livet kullkastat, och jag fick bruka allvar. Jag läste konsthistoria som mitt huvudämne i min examen och sedan litteraturhistoria och nordiska språk, och det blev i den senare delen som jag sedan mest har haft min försörjning som lärare, även om huvudområdena i min folkhögskollärarutbildning är estetiska ämnen och moderna språk. I vart fall tills jag fick börja på nytt efter en kapsejsad rektorstjänst och vidareutbildade mig i tyska och musik.
Och skapandet? Skrivet har jag alltid gjort. Ett oändligt antal debattartiklar och berättelser och dikter i de två skrivarklubbarnas tidskrifter. Men jag slutade rita, vilket jag gjorde mycket förr.
Nu får jag glädje av detta i akvarellmålningen.
Men fortfarande, trots att jag nu är pensionerad från lärartjänsten är jag ganska ofta på konferenser och möten, och uppdragen växer, som de inte skulle göra.
Men djupt i mitt hjärta känner jag att mitt rätta jag är i skapandet. Jag behöver verkligen uttrycka mig konstnärligt för att må bra.
Det är nog dags att börja sitt rätta liv, tror jag.
Och så får man hoppas att man får några år till det!
Fast först ska jag städa och röja.... och snart måste jag ut i trädgården...
Fast en del blev gjort i höstas...
Men så träffade jag den man som jag snart gifte mig med och som blev far till mina barn, och då blev hela livet kullkastat, och jag fick bruka allvar. Jag läste konsthistoria som mitt huvudämne i min examen och sedan litteraturhistoria och nordiska språk, och det blev i den senare delen som jag sedan mest har haft min försörjning som lärare, även om huvudområdena i min folkhögskollärarutbildning är estetiska ämnen och moderna språk. I vart fall tills jag fick börja på nytt efter en kapsejsad rektorstjänst och vidareutbildade mig i tyska och musik.
Och skapandet? Skrivet har jag alltid gjort. Ett oändligt antal debattartiklar och berättelser och dikter i de två skrivarklubbarnas tidskrifter. Men jag slutade rita, vilket jag gjorde mycket förr.
Nu får jag glädje av detta i akvarellmålningen.
Men fortfarande, trots att jag nu är pensionerad från lärartjänsten är jag ganska ofta på konferenser och möten, och uppdragen växer, som de inte skulle göra.
Men djupt i mitt hjärta känner jag att mitt rätta jag är i skapandet. Jag behöver verkligen uttrycka mig konstnärligt för att må bra.
Det är nog dags att börja sitt rätta liv, tror jag.
Och så får man hoppas att man får några år till det!
Fast först ska jag städa och röja.... och snart måste jag ut i trädgården...
Fast en del blev gjort i höstas...
Huset är grannens.
Guds vägledning?
För en tid sedan råkade jag alltså läsa om en äldre kvinna som äntligen hade blivit utgiven på ett förlag med en roman. Jag hade fått fyra nummer av tidningen i födelsedagspresent. Det gav mig hopp!
Idag när jag körde till Karlskrona lyssnade jag på bilradion. Det är sällan jag hör radio numera.
Då var det en känd författare som berättade hur man skulle gå tillväga för att väcka intresse hos förlagen. Denna information kom verkligen som på beställning för mig!
Det är säkert Guds vägledning! Han vill att jag ska skriva! Vad tror du om sådant? Är det inte intressant med dessa till synes slumpartade tillfällen som så småningom bildar ett mönster.
Man brukar kunna se det i efterhand. Jag tror på det!
Idag när jag körde till Karlskrona lyssnade jag på bilradion. Det är sällan jag hör radio numera.
Då var det en känd författare som berättade hur man skulle gå tillväga för att väcka intresse hos förlagen. Denna information kom verkligen som på beställning för mig!
Det är säkert Guds vägledning! Han vill att jag ska skriva! Vad tror du om sådant? Är det inte intressant med dessa till synes slumpartade tillfällen som så småningom bildar ett mönster.
Man brukar kunna se det i efterhand. Jag tror på det!
Cirkus S igång igen!
Så nu är cirkus S igång igen!
Man måste ju säga att de står för den mediala underhållningen. Men vågar någon rösta på dem till riksdagen?
Man måste ju säga att de står för den mediala underhållningen. Men vågar någon rösta på dem till riksdagen?
Socialdemokraterna är inget regeringsalternativ
Efter den senaste tidens förnyade uppvisning av splittringen inom Socialdemokraterna är det väl tydligt att det partiet inte skulle kunna vara ett regeringsalternativ.
Om man har så stora problem inom ett parti, som de gång på gång uppvisar, lär nog kraften gå åt till att lösa de inre konflikterna, och då finns det ingen kraft över att regera!
Nej, den hästen ska folk nog inte satsa på!
Om man har så stora problem inom ett parti, som de gång på gång uppvisar, lär nog kraften gå åt till att lösa de inre konflikterna, och då finns det ingen kraft över att regera!
Nej, den hästen ska folk nog inte satsa på!
Att leka låtsaslekar på nätet
En viss sorts människor ska man förvisso akta sig för! De smeker medhårs så länge de har nytta av dig, och sedan börjar de spotta.
Man bör naturligtvis se upp så fort man märker tendenserna!
Det är lätt att låta sig duperas på nätet! Människor kan ju sitta där i sin ensamhet och låtsas vad som helst.
Egentligen borde man få förklara vem man är i sammanhang där detta har betydelse. För inte vill väl folk ha infiltratörer och falskpelare i vilka sammanhang som helst?
Kolla på folks bloggar! Ser du inte vem personen är så var försiktig! Det kan vara någon i en position som är känslig, men det kan också vara någon som har ett bagage som vederbörande vill dölja.
Ibland är det nästan skrattretande att läsa vad människor som man känner sitter och skriver. Helt utan rim och reson med tanke på hur deras egna liv ser ut eller har sett ut!
Egentligen borde man avslöja sådana!
Falskspelarna!
Man bör naturligtvis se upp så fort man märker tendenserna!
Det är lätt att låta sig duperas på nätet! Människor kan ju sitta där i sin ensamhet och låtsas vad som helst.
Egentligen borde man få förklara vem man är i sammanhang där detta har betydelse. För inte vill väl folk ha infiltratörer och falskpelare i vilka sammanhang som helst?
Kolla på folks bloggar! Ser du inte vem personen är så var försiktig! Det kan vara någon i en position som är känslig, men det kan också vara någon som har ett bagage som vederbörande vill dölja.
Ibland är det nästan skrattretande att läsa vad människor som man känner sitter och skriver. Helt utan rim och reson med tanke på hur deras egna liv ser ut eller har sett ut!
Egentligen borde man avslöja sådana!
Falskspelarna!
tisdag 16 april 2013
Vem orkar?
Jag har i stort sett slutat debattera på de kyrkliga bloggar där jag oftast debatterade förr. Debatterna känns snarare löjliga än intressanta. På Åke Bonniers blogg håller kommentatorerna på med en massa hårklyverier om i vilka fack de ska placera folk och om Jesus var kristen. Vanligt folk tror inte att de som håller på så är kloka i huvudet när man berättar det! Men det är så klart inte vanligt folk som finns med i de sammanhangen. Det är människor som lever i sin egen lilla, helt privat konstruerade, värld, tillkommen genom massmedia och förhatliga journalisters uppgifter, en del böcker och studier i forntiden eller näst intill.
Dessa intellektuella, som ibland också kallar sig troende, och som genom sitt oändliga ordbajseri försöker övertyga andra om att de har rätt, tycks tro att de till och med blir lästa.
Men vem orkar? Hur är den människa beskaffad som står ut med ett oupphörligt ordbajseri, ja man skulle kunna kalla det orddiarré?
En del borde gå på journalistskola och lära sig hur man skalar ner ett innehåll till ett format som folk orkar ta sig igenom.
Idag har jag fått ägna tid åt att kontrollera vad som har skrivits på vissa bloggar.
Skönt att det finns regler på en del, och folk som plockar bort det alltför grova!
Partierna bör nog försöka hålla rent hus och se upp med vad deras bloggar används till och vilka som blir deras medlemmar!
Man kan inte förväxla äpplen och päron hur mycket som helst!
Det är möjligt att Omar Mustafa har blivit en väckarklocka för många!
Dessa intellektuella, som ibland också kallar sig troende, och som genom sitt oändliga ordbajseri försöker övertyga andra om att de har rätt, tycks tro att de till och med blir lästa.
Men vem orkar? Hur är den människa beskaffad som står ut med ett oupphörligt ordbajseri, ja man skulle kunna kalla det orddiarré?
En del borde gå på journalistskola och lära sig hur man skalar ner ett innehåll till ett format som folk orkar ta sig igenom.
Idag har jag fått ägna tid åt att kontrollera vad som har skrivits på vissa bloggar.
Skönt att det finns regler på en del, och folk som plockar bort det alltför grova!
Partierna bör nog försöka hålla rent hus och se upp med vad deras bloggar används till och vilka som blir deras medlemmar!
Man kan inte förväxla äpplen och päron hur mycket som helst!
Det är möjligt att Omar Mustafa har blivit en väckarklocka för många!
Men vem är han/hon?
Människor som spelar med dubbla kort kan göra en ytterst förbryllad, ja, man kan till och med få en känsla av att man inte vet vad som är verklighet längre. Om man nu absolut vill försöka skapa sig en sorts falsk nätidentitet, ska man nog ändå tänka på att det kan finnas människor som känner en som läser det man skriver.
Det funkar liksom inte när någon som säger sig ha haft ett omfattande relationsliv, utan att någonsin ha varit gift, samtidigt med skärpa hävdar att all sex utanför äktenskapet är synd.
Eller är det synd, men det behöver man inte bry sig om? Eller var det där pratet om alla relationerna bara lögn och dikt?
Jag förstår socialdemokraterna som bad Omar Mustafa gå. De är trots allt redigt folk. Och redigt folk vill inte fundera över vem de har tagit i båten.
De vill veta detta, precis som de flesta människor också vill känna sig trygga med vem de umgås rent privat. Man kan inte ha dubbla personligheter och samtidigt inbilla sig att man är trovärdig!
Det funkar liksom inte när någon som säger sig ha haft ett omfattande relationsliv, utan att någonsin ha varit gift, samtidigt med skärpa hävdar att all sex utanför äktenskapet är synd.
Eller är det synd, men det behöver man inte bry sig om? Eller var det där pratet om alla relationerna bara lögn och dikt?
Jag förstår socialdemokraterna som bad Omar Mustafa gå. De är trots allt redigt folk. Och redigt folk vill inte fundera över vem de har tagit i båten.
De vill veta detta, precis som de flesta människor också vill känna sig trygga med vem de umgås rent privat. Man kan inte ha dubbla personligheter och samtidigt inbilla sig att man är trovärdig!
måndag 15 april 2013
När något skaver
Idag har det varit en vemodig dag. Efter akvarellkursen och före ett sammanträde ikväll har jag ägnat mig åt guidebeställningar och åt att försöka att inte tänka och känna så mycket.
Man har ju lärt sig! Nu tar vi en dag i taget, och sedan en dag har allt gått över.
Saker är inte svarta eller vita, brukar jag säga till mina väninnor. Det borde de själva begripa, men ibland tror jag inte att de gör det.
När jag sitter där i bilen efter, eller på väg till, ett möte, undrar jag ibland om detta verkligen är Livet. Är det värt priset att hålla igång som jag faktiskt gör?
Man blir rasande i en relation och sårad och ledsen och orkar inte mer.
Sedan rinner det där av, och då minns i vart fall inte jag längre varför jag blev rasande, sårad och ledsen. Kvar finns bara det där andra, det som värmde, och som börjar skava som när man har en vass sten i skon.
Jag blev tvungen att ändra ringmelodin på min mobil. Nu har jag bara den gamla melodin till väckningen, och det är illa nog.
Varför jag ändrade?
Jo, när melodin spelade, och jag svarade följde det ofta ett
-Hej, min älskling!
Detta är stenhårt förknippat med signalen, som alltså nu är utbytt till en annan melodi utan några anknytningar till någon speciell.
En dag vet man bara att ett enda steg till är omöjligt, det vill säga om man ska förbli hel invärtes. Då måste det vara över...
Och då måste man ändra telefonsignalerna och undvika platser som påminner om något.
Man kan faktiskt likna det hela vid en rökavvänjningsprocess.
Sakta glider man bort från de situationer där begäret efter cigarretterna väcks, precis som man fjärmar sig från det som väcker minnen.
En dag minns man inte längre hur cigarretterna smakade och varför de var så viktiga i ens liv.
Man har ju lärt sig! Nu tar vi en dag i taget, och sedan en dag har allt gått över.
Saker är inte svarta eller vita, brukar jag säga till mina väninnor. Det borde de själva begripa, men ibland tror jag inte att de gör det.
När jag sitter där i bilen efter, eller på väg till, ett möte, undrar jag ibland om detta verkligen är Livet. Är det värt priset att hålla igång som jag faktiskt gör?
Man blir rasande i en relation och sårad och ledsen och orkar inte mer.
Sedan rinner det där av, och då minns i vart fall inte jag längre varför jag blev rasande, sårad och ledsen. Kvar finns bara det där andra, det som värmde, och som börjar skava som när man har en vass sten i skon.
Jag blev tvungen att ändra ringmelodin på min mobil. Nu har jag bara den gamla melodin till väckningen, och det är illa nog.
Varför jag ändrade?
Jo, när melodin spelade, och jag svarade följde det ofta ett
-Hej, min älskling!
Detta är stenhårt förknippat med signalen, som alltså nu är utbytt till en annan melodi utan några anknytningar till någon speciell.
En dag vet man bara att ett enda steg till är omöjligt, det vill säga om man ska förbli hel invärtes. Då måste det vara över...
Och då måste man ändra telefonsignalerna och undvika platser som påminner om något.
Man kan faktiskt likna det hela vid en rökavvänjningsprocess.
Sakta glider man bort från de situationer där begäret efter cigarretterna väcks, precis som man fjärmar sig från det som väcker minnen.
En dag minns man inte längre hur cigarretterna smakade och varför de var så viktiga i ens liv.
Då var han inte präst!
Jag föredrar att tro att vi människor är en enhet, som inte kan delas hur som helst beroende på sammanhanget.
Det är väl tvärtom så att om vi inte följer vår inre övertygelse så blir det på något sätt stopp i kanalerna, och vi blir bara tröttare och tröttare. Så det gäller att försöka leva i harmoni med sitt inre jag.
Efter det att Omar Mustafa lämnade sina socialdemokratiska uppdrag går diskussionens vågor höga, och det finns till och med de som menar att man inte kan vara religiös inom S.
Om man menar att man i religionens namn har rätten att nedvärdera och misskreditera människor, då kan man nog inte det, nej, om jag känner det partiet rätt. Man lär nog inte heller kunna hävda att man har någon sorts personlig koll på Guds vilja som gör att denna ska stå över svensk lag.
Men detta att vara tudelad och inte vara densamma i olika sammanhang påminner mig om en historia som jag hörde för många år sedan.
En kvinna hade det besvärligt på sin arbetsplats. I styrelsen satt en präst, som hon hade stort förtroende för och för vilken hon så småningom i brev berättade hur hon upplevde sin situation. Enligt överenskommelse mellan dem skulle han läsa och riva de breven.
Kvinnan fick så småningom lämna arbetsplatsen och fick senare veta att andra (hur många fick hon inte veta) i styrelsen hade fått läsa hennes förtroliga brev. De var alltså inte rivna!
Mycket uppriven ringde hon prästen som intygade att brev fanns kvar. Sedan ringde hon den personalansvarige i stiftet.
Vad han sade?
Jo, han sade att i det fallet hade prästen inte varit präst, och han hade alltså inte haft någon tystnadsplikt, utan i det fallet var han styrelseledamot.
Tala om att vara kameleont? Men är man trovärdig?
Det är väl tvärtom så att om vi inte följer vår inre övertygelse så blir det på något sätt stopp i kanalerna, och vi blir bara tröttare och tröttare. Så det gäller att försöka leva i harmoni med sitt inre jag.
Efter det att Omar Mustafa lämnade sina socialdemokratiska uppdrag går diskussionens vågor höga, och det finns till och med de som menar att man inte kan vara religiös inom S.
Om man menar att man i religionens namn har rätten att nedvärdera och misskreditera människor, då kan man nog inte det, nej, om jag känner det partiet rätt. Man lär nog inte heller kunna hävda att man har någon sorts personlig koll på Guds vilja som gör att denna ska stå över svensk lag.
Men detta att vara tudelad och inte vara densamma i olika sammanhang påminner mig om en historia som jag hörde för många år sedan.
En kvinna hade det besvärligt på sin arbetsplats. I styrelsen satt en präst, som hon hade stort förtroende för och för vilken hon så småningom i brev berättade hur hon upplevde sin situation. Enligt överenskommelse mellan dem skulle han läsa och riva de breven.
Kvinnan fick så småningom lämna arbetsplatsen och fick senare veta att andra (hur många fick hon inte veta) i styrelsen hade fått läsa hennes förtroliga brev. De var alltså inte rivna!
Mycket uppriven ringde hon prästen som intygade att brev fanns kvar. Sedan ringde hon den personalansvarige i stiftet.
Vad han sade?
Jo, han sade att i det fallet hade prästen inte varit präst, och han hade alltså inte haft någon tystnadsplikt, utan i det fallet var han styrelseledamot.
Tala om att vara kameleont? Men är man trovärdig?
söndag 14 april 2013
Nu är det visst snurrigt igen inom S...?
Visst har det väl hänt att folk som har blivit valda inom olika partier har fått lämna uppdragen ganska så snabbt om något negativt kommit fram om dem.
Men har någon läst om eller hört några moderater som har haft invändningar mot att någon hos dem har fått gå? Ja, inom SD har det förekommit kritik mot partiledningen, men där har ju å andra sidan uteslutningarna varit många, många...
När nu Socialdemokraterna i Stockholm har sett till att Omar Mustafa kom bort, börjar det sjuda av missnöje på olika håll inom partiet, och kritiken stiger.
Skulle man kunna lita på ett sådant parti i regeringsställning? De verkar ju ha ytterst dålig koll på vilka personer de väljer in på de tunga posterna.
Men har någon läst om eller hört några moderater som har haft invändningar mot att någon hos dem har fått gå? Ja, inom SD har det förekommit kritik mot partiledningen, men där har ju å andra sidan uteslutningarna varit många, många...
När nu Socialdemokraterna i Stockholm har sett till att Omar Mustafa kom bort, börjar det sjuda av missnöje på olika håll inom partiet, och kritiken stiger.
Skulle man kunna lita på ett sådant parti i regeringsställning? De verkar ju ha ytterst dålig koll på vilka personer de väljer in på de tunga posterna.
Att tala med kluven tunga
Ibland går det bara inte att vara både - och eller att tycka både - och.
Man kan inte samtidigt arbeta för kvinnans lika rättigheter och i sitt eventuellt religiösa hjärta mena att kvinnan är underlägsen, och till och med hävda att kvinnan inte ska ha samma juridiska rättigheter (är inte detta sekulärt?) som en man.
Det är ju samma sak med vissa grupperingar inom Svenska kyrkan, där männen (ja, några kvinnor också) absolut inte kan gå med på att kvinnor skulle vara värdiga prästämbetet. Vad är detta annat än icke- jämställt tänkande? (Guds vilja? Hur vet man det?)
Fundamentalismen är sällan kvinnovänlig.
Finns du i miljöer där sådan förekommer lär du dig snart hur det är. Det finns en inre, total övertygelse hos dessa män om att det är de som är de värdiga, och kvinnorna är, även om de försöker spela något annat, definitivt i underläge.
Vi ska inte tro på deras kluvna tungor! Det var rätt av Socialdemokraterna att rensa ut. Beklagligt att så många lutheraner låter sig duperas och inte lyckas se ränderna! Religiösa medlemmar inom Socialdemokraterna ska tydligen i någon sorts brödraskap protestera mot att Omar Mustafa lämnade eller fick lämna partistyrelsen. Det är genom denna blindhet som finns, inte minst inom den synkretistiska delen av Svenska kyrkan, som jag tror att vi på sikt riskerar att bli uppätna.
Till ljudet av böneutroparen i moskéer!
Man kan inte samtidigt arbeta för kvinnans lika rättigheter och i sitt eventuellt religiösa hjärta mena att kvinnan är underlägsen, och till och med hävda att kvinnan inte ska ha samma juridiska rättigheter (är inte detta sekulärt?) som en man.
Det är ju samma sak med vissa grupperingar inom Svenska kyrkan, där männen (ja, några kvinnor också) absolut inte kan gå med på att kvinnor skulle vara värdiga prästämbetet. Vad är detta annat än icke- jämställt tänkande? (Guds vilja? Hur vet man det?)
Fundamentalismen är sällan kvinnovänlig.
Finns du i miljöer där sådan förekommer lär du dig snart hur det är. Det finns en inre, total övertygelse hos dessa män om att det är de som är de värdiga, och kvinnorna är, även om de försöker spela något annat, definitivt i underläge.
Vi ska inte tro på deras kluvna tungor! Det var rätt av Socialdemokraterna att rensa ut. Beklagligt att så många lutheraner låter sig duperas och inte lyckas se ränderna! Religiösa medlemmar inom Socialdemokraterna ska tydligen i någon sorts brödraskap protestera mot att Omar Mustafa lämnade eller fick lämna partistyrelsen. Det är genom denna blindhet som finns, inte minst inom den synkretistiska delen av Svenska kyrkan, som jag tror att vi på sikt riskerar att bli uppätna.
Till ljudet av böneutroparen i moskéer!
Heder åt Socialdemokraterna!
Socialdemokraternas klarsynthet om hur viktigt det är att man inte låter sig infiltreras av värderingar som är emot partiets linjer hedrar dem! Ett parti måste vara trovärdigt!
Många gånger kan man väl tycka att vi har en stor godtrogenhet i vårt land. I vart fall tror jag att många som har varit nära den muslimska kulturen och dess värderingar tycker detta. Är man många och stark i sin övertygelse finns möjligheten att påverka. Vill vi ha en sådan påverkan? Och låta det vi har arbetat för i så många år vad gäller jämställdhet och likavärde träda tillbaka?
Därmed har nog mitt gamla parti också tagit klart avstånd från alla former av fundamentalism. Heder åt dem!
Många gånger kan man väl tycka att vi har en stor godtrogenhet i vårt land. I vart fall tror jag att många som har varit nära den muslimska kulturen och dess värderingar tycker detta. Är man många och stark i sin övertygelse finns möjligheten att påverka. Vill vi ha en sådan påverkan? Och låta det vi har arbetat för i så många år vad gäller jämställdhet och likavärde träda tillbaka?
Därmed har nog mitt gamla parti också tagit klart avstånd från alla former av fundamentalism. Heder åt dem!
lördag 13 april 2013
Kombinationsmöjligheter
Nu verkar Socialdemokraternas nye partiledare kräva att Omar Mustafa ska välja mellan ordförandeskapet i Islamiska förbundet och partistyrelsen i Socialdemokraterna.
Vissa kombinationer fungerar inte. Vad jag har hört lär man inte heller få vara medlem i Frimodig kyrka och i Socialdemokraterna samtidigt. Vet dock inte om detta är sant! Men det är väl rimligt.
Man kan ju liksom inte vända kappan efter vinden hur som helst! Borde inte kunna! Men det kan man kanske så länge man liksom tiger med var man egentligen står.
Har det någon betydelse om man inte GÖR något?
Självklart! Det handlar om trovärdighet.
Jag har, som skrivet, sett många gå från S till andra partier, men jag har nog bara sett en som har gått från andra partier till S.
Frågan är om det är möjligt att göra detta? Accepterar Socialdemokraterna dem som har varit medlemmar i andra partier fullt ut?
Vissa kombinationer fungerar inte. Vad jag har hört lär man inte heller få vara medlem i Frimodig kyrka och i Socialdemokraterna samtidigt. Vet dock inte om detta är sant! Men det är väl rimligt.
Man kan ju liksom inte vända kappan efter vinden hur som helst! Borde inte kunna! Men det kan man kanske så länge man liksom tiger med var man egentligen står.
Har det någon betydelse om man inte GÖR något?
Självklart! Det handlar om trovärdighet.
Jag har, som skrivet, sett många gå från S till andra partier, men jag har nog bara sett en som har gått från andra partier till S.
Frågan är om det är möjligt att göra detta? Accepterar Socialdemokraterna dem som har varit medlemmar i andra partier fullt ut?
Och sedan är det slut...?
Visst är det något fel i vår tid när vi samlar på oss en massa prylar, som sedan andra ska kasta bort eller avverka.
Jag har ärvt många saker, för min släkt har varit fylld av mostrar, som inte hade några egna barn. Och så mina föräldrars hus.
Ibland tänker jag att jag skulle göra mig av med alla de gamla möblerna och köpa helt nytt, eller bara använda mig av det som jag själv har köpt för att liksom rensa ut det gamla.
Det blir som ett ok från tidigare generationer.
De flesta av mina prylar kommer ingen ta över. Mina barn har egna hem sedan många år och gillar inte att ha trängsel av möbler.
Tanken blev påtaglig igår när en granne transporterades bort från sitt hem för alltid. Jag såg genom fönstret hur han bars ut och kände mig inte så särskilt påverkad då. Men när jag en stund senare kom in till stan, var jag faktiskt rätt så skakig i benen.
Minnen tränger sig på. Minnen av döden som väntar vid en mors bädd och den tunga andhämtningen. Jag vakade de sista dagarna.
Det har blivit tomt. Den äldre generationen är helt borta i vår släkt. Jag sitter numera på den plats vid släktmiddagarna, där den som åldersmässigt är närmast döden sitter. Sedan vet man ju aldrig hur livet kommer att se ut och vem som dör först, så klart.
Men vad ska man med alla dessa prylar till? Och alla böcker som jag inte hinner läsa?
Det börjar mörkna och lida mot kvällen nu.
Men jag känner mig fortfarande i någon sorts uppbyggnadsskede, där jag väntar på en sorts islossning för det relationsmässigt riktiga livet...
Det är nog dags att anpassa sig, att gå på pensionärsträffarna i stället för att sitta bland de unga studenterna på universitetet och att inse realiteterna. Det blir nog inte så mycket mer av framåtskridande!
Jag har ärvt många saker, för min släkt har varit fylld av mostrar, som inte hade några egna barn. Och så mina föräldrars hus.
Ibland tänker jag att jag skulle göra mig av med alla de gamla möblerna och köpa helt nytt, eller bara använda mig av det som jag själv har köpt för att liksom rensa ut det gamla.
Det blir som ett ok från tidigare generationer.
De flesta av mina prylar kommer ingen ta över. Mina barn har egna hem sedan många år och gillar inte att ha trängsel av möbler.
Tanken blev påtaglig igår när en granne transporterades bort från sitt hem för alltid. Jag såg genom fönstret hur han bars ut och kände mig inte så särskilt påverkad då. Men när jag en stund senare kom in till stan, var jag faktiskt rätt så skakig i benen.
Minnen tränger sig på. Minnen av döden som väntar vid en mors bädd och den tunga andhämtningen. Jag vakade de sista dagarna.
Det har blivit tomt. Den äldre generationen är helt borta i vår släkt. Jag sitter numera på den plats vid släktmiddagarna, där den som åldersmässigt är närmast döden sitter. Sedan vet man ju aldrig hur livet kommer att se ut och vem som dör först, så klart.
Men vad ska man med alla dessa prylar till? Och alla böcker som jag inte hinner läsa?
Det börjar mörkna och lida mot kvällen nu.
Men jag känner mig fortfarande i någon sorts uppbyggnadsskede, där jag väntar på en sorts islossning för det relationsmässigt riktiga livet...
Det är nog dags att anpassa sig, att gå på pensionärsträffarna i stället för att sitta bland de unga studenterna på universitetet och att inse realiteterna. Det blir nog inte så mycket mer av framåtskridande!
fredag 12 april 2013
Sahlins kritik är befogad!
Mona Sahlins kritik av valet av Omar Mustafa är naturligtvis helt befogad med tanke på vad som har kommit fram.
Socialdemokraterna borde så klart genast visa musklerna nu och göra som både M och SD har gjort med opassande ledamöter, nämligen inte ha kvar dem.
Mona tar i på skarpen, och det har hon nog skäl till för hon känner sitt parti i grunden! För mig är partiet också ganska så välbekant efter 28 års tidigare medlemskap!
Socialdemokraterna borde så klart genast visa musklerna nu och göra som både M och SD har gjort med opassande ledamöter, nämligen inte ha kvar dem.
Mona tar i på skarpen, och det har hon nog skäl till för hon känner sitt parti i grunden! För mig är partiet också ganska så välbekant efter 28 års tidigare medlemskap!
torsdag 11 april 2013
Hur har S det med sin valberedning egentligen?
Nu stormar det igen om ett val inom Socialdemokraterna! Den här gången är det inte en storvulen och impulsstyrd partiledare det handlar om utan alltså om ett val av en ledamot i partistyrelsen, vars inblandning med människor med känt judemotstånd har blivit till en storm och med krav på avgång från bland andra s-bloggare.
Nu har väl Socialdemokraterna aldrig varit Israelvänliga, eller missuppfattade jag det under mina 28 år i partiet? Men inte vill man vara rasistisk för det!
Nåväl, det gungar visst rejält igen!
Men vore det inte på tiden att man i stället för alla dessa konstigheter tog en ordentlig titt på vilka som sitter i valberedningen? Detta verkar väl ändå vara det klokaste! Eller hur? Det är väl inte så bra med några kontroversiella misstag när valet börjar närma sig!
Till klangen av böneutrop från minareten i Botkyrka kommun!!!
Mmm...
Nu har väl Socialdemokraterna aldrig varit Israelvänliga, eller missuppfattade jag det under mina 28 år i partiet? Men inte vill man vara rasistisk för det!
Nåväl, det gungar visst rejält igen!
Men vore det inte på tiden att man i stället för alla dessa konstigheter tog en ordentlig titt på vilka som sitter i valberedningen? Detta verkar väl ändå vara det klokaste! Eller hur? Det är väl inte så bra med några kontroversiella misstag när valet börjar närma sig!
Till klangen av böneutrop från minareten i Botkyrka kommun!!!
Mmm...
Ett samhälle i moraliskt förfall, har vi det?
Förr tyckte jag att vi var rejäla människor. Det börjar bli ganska länge sedan nu. Vad har hänt i det här landet?
Idag kan vi höra hur en företagare som är skyldig staten 100 miljoner kronor har lika mycket förvarat i ett skatteparadis. Och dagligen är det nyheter om rån och missförhållanden på olika sätt, där människors vilja verkar gå ut på att lura andra så mycket som möjligt.
I Blekinge har vi de senaste dagarna haft flera åldringsrån, gamla kvinnor 80-90 år gamla, som har blivit rånade. Man har visst tagit några unga, misstänkta kvinnor.
Hur är den människa beskaffad som gör något sådant?
Det är tillresta utlänningar sägs det. Från vilken land? Eller från en annan del av landet?
Kan det finnas så många nationaliteter eller folkgrupper med en så urusel moral? Kanske dags att försöka analysera vad det är för människor? Och att sedan slänga ut dem ur landet så fort man ser dem!
Idag kan vi höra hur en företagare som är skyldig staten 100 miljoner kronor har lika mycket förvarat i ett skatteparadis. Och dagligen är det nyheter om rån och missförhållanden på olika sätt, där människors vilja verkar gå ut på att lura andra så mycket som möjligt.
I Blekinge har vi de senaste dagarna haft flera åldringsrån, gamla kvinnor 80-90 år gamla, som har blivit rånade. Man har visst tagit några unga, misstänkta kvinnor.
Hur är den människa beskaffad som gör något sådant?
Det är tillresta utlänningar sägs det. Från vilken land? Eller från en annan del av landet?
Kan det finnas så många nationaliteter eller folkgrupper med en så urusel moral? Kanske dags att försöka analysera vad det är för människor? Och att sedan slänga ut dem ur landet så fort man ser dem!
Det gäller att veta vad man gör! Guilt by association gäller!
Diskussionen om Omar Mustafa och hans ställning inom S vill jag inte lägga mig i. Jag vet inte vem han är. Socialdemokraterna får ju själva ta ansvar för vilka de väljer in.
Självklart gäller ofta att man etiketteras efter de sammanhang där man befinner sig, och att det kan vara svårt att komma till andra efter en tid i någon mer eller mindre extrem rörelse.
För min släkt var Socialdemokraterna ganska extrem på sin tid. Min far gillade inte Erlander. Ja, det hände till och med att han stängde av TV :n när han var i rutan.
Tyvärr fick inte mina föräldrar uppleva att jag till slut hamnade i för dem mera lämpliga sammanhang, i borgerligheten. Men nu är jag där. Och det är väl inte så farligt att jag har varit S-märkt i många år.
Värre är det för dem som har varit medlemmar i något nazistiskt parti eller för den delen också i Vänsterpartiet, i vart fall under den mera uttalat kommunistiska tiden. Och Sverigedemokraterna försöker visserligen vara rumsrena, men hur ses det i praktiken?
Är du välkommen inom S eller V som före detta aktiv sverigedemokrat? Kan du tvätta bort de ränderna? Förklara att du inte ställer upp på en ideologi som du ju faktiskt har omfamnat genom ditt medlemskap?
Visst kan väl folk ändra sig, eller?
Jo, självklart kan människor ändra sig. Men jag tror att något finns kvar. Har man hört till de mer eller mindre extrema då har man med sig ett tänkande av "Dom och Vi". Detta är ofta något som genomsyrar hela livshållningen, alltifrån religiösa till politiska och mera allmänmänskliga frågor.
Så, det finns kanske anledning att se upp med vem man tar in i boet för partierna!? Eller?
Självklart gäller ofta att man etiketteras efter de sammanhang där man befinner sig, och att det kan vara svårt att komma till andra efter en tid i någon mer eller mindre extrem rörelse.
För min släkt var Socialdemokraterna ganska extrem på sin tid. Min far gillade inte Erlander. Ja, det hände till och med att han stängde av TV :n när han var i rutan.
Tyvärr fick inte mina föräldrar uppleva att jag till slut hamnade i för dem mera lämpliga sammanhang, i borgerligheten. Men nu är jag där. Och det är väl inte så farligt att jag har varit S-märkt i många år.
Värre är det för dem som har varit medlemmar i något nazistiskt parti eller för den delen också i Vänsterpartiet, i vart fall under den mera uttalat kommunistiska tiden. Och Sverigedemokraterna försöker visserligen vara rumsrena, men hur ses det i praktiken?
Är du välkommen inom S eller V som före detta aktiv sverigedemokrat? Kan du tvätta bort de ränderna? Förklara att du inte ställer upp på en ideologi som du ju faktiskt har omfamnat genom ditt medlemskap?
Visst kan väl folk ändra sig, eller?
Jo, självklart kan människor ändra sig. Men jag tror att något finns kvar. Har man hört till de mer eller mindre extrema då har man med sig ett tänkande av "Dom och Vi". Detta är ofta något som genomsyrar hela livshållningen, alltifrån religiösa till politiska och mera allmänmänskliga frågor.
Så, det finns kanske anledning att se upp med vem man tar in i boet för partierna!? Eller?
Samma bild men två variationer
Man kan se saker på olika sätt eller avbilda olika. Här har jag alltså gjort två variationer på samma bild, ett fotografi som jag tog för många år sedan på Jylland. Nu publicerar jag bilderna tillsammans.
och så dagens...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)