Igår såg jag för första gången ett helt avsnitt av serien "Mot alla odds", och jag måste säga att jag inte förstår vad detta var. En grupp människor med olika former av handikapp verkade plåga sig genom öknen påhejade av en kvinna som snarast tedde sig vara av fascistoid modell och hela tiden hejade på de uttröttade som hade stora skavsår på fötterna och händerna. Hade de roligt? Hade de något nöje av det hela? Kunde de njuta av denna plågsamma marsch?
Om de hade fått förflytta sig i lugnt tempo och ha det lite mysigt på vägen, hade jag kanske förstått det hela, men inte detta jagande, som när de skulle ta igen missad sträcka dagen efter och gå längre än planerat, när de inte fullföljt dagsetappen.
Måste vi människor hela tiden vara så otroligt duktiga? Kan vi inte få leva efter våra egna villkor och accepteras i alla fall?
Nej, jag gillar inte att titta på människor som lider. De här människorna for definitivt illa på vägen, även om de efteråt kände att de hade lyckats genomföra det hela.
Och de två som hade gett upp? Hur mådde de?
Nej, SVT, skärp er! Detta är inte underhållning! Att se människor må dåligt och i sitt anletes svett försöka uppnå en sorts mål, där de nästan dör på vägen, är väl inget som är vare sig mänskligt eller civiliserat!
2 kommentarer:
Har råkat i dispyt med bästisen angående detta program. Jag ser det inte. Hon ser det, och säger sig bortse från handikappen och endast se människornas inre.
Det är inte underhållning.
Det handlar om våra medmänniskor, som blivit drabbade av livets orättvisor.
Jag förstår det inte.Att det skall vara så.Jag börjar bara gråta.
Jag tänkte att jag skulle se programmet för att kunna veta hur det var, men jag tyckte att det var hemskt. Det var verkligen ett Dom och Vi, där den friska, starka ledaren hejade på människor som alldeles uppenbart led oerhört under de förhållanden som rådde.
Skicka en kommentar