Det är förvisso sant att man ska arbeta för att leva och inte leva för att arbeta precis som med maten.
När man har slutat arbeta tror jag att de flesta funderar över Livet och hur livet blev.
Jag läste för en stund sedan i en av de damtidningar, eller månadsmagasin, som jag kostar på mig lyxen att prenumerera på, hur mödrar har bekymmer med sina barn och barnbarn så att de inte får träffa barnbarnen. Det bekymret har man inte när man inte har några.
Och jag måste säga att jag nog vill ha min tid till annat än att passa barn i min ålder. Man är tröttare.
Nu skulle man leva. Frågan är bara om man orkar. Resa? Det lockar mig då inte att ge mig av utomlands med allt det stök som det innebär med väntetider på flyg och på bussar. Jag har rest mycket under min tid som reseledare. Så där så att jag många gånger vaknade på morgonen, och det tog tid att orientera sig om var jag var någonstans. Men i Sverige reser jag, och det har jag gjort i många år, inte minst för att mina barn har bott på annan ort.
Blev yrkeslivet som man hade tänkt sig? Inte för mig. Jag hade aldrig tänkt bli lärare, det var något som jag halkade in på, ett tillfälligt jobb som blev fast och som ledde till andra lärarjobb och också till rektorsjobb.
Egentligen ville jag teckna och läsa konsthistoria. På konsthistoriska institutionen i Lund var jag inskriven som doktorand, men jag började aldrig följa någon undervisning.
Det var för mycket jobb, det kan jag tycka med facit i hand. Man blev för trött och orkade inte riktigt med Livet.
Jag hörde en dam säga häromdagen att nu skulle de bli sociala för nu var de pensionärer. Så har jag också tänkt. Nu skulle jag bli mera social, mycket mera social på hemmaplan. Inte bara springa på de inbjudningar jag själv fick och på alla möjliga föreningar i olika sammanhang. Jag skulle bjuda hem folk mycket mera.
Det hör ju till Livet, och jag känner massor av intressanta människor.
- När blir jag pensionär? brukade min gamla mamma, pensionerad sedan många år fråga.
- När börjar det riktiga Livet? undrar nog många av oss.
Och för att citera några poeter, så vet man ju inte att det är alla de dagar som kommer och går som är Livet. (något omskrivet) De som man kanske inte riktigt, riktigt greppar.
Nu ska jag ut och skotta för mitt älsklingsfordon har just varit här; plogbilen! Snöskottning hör också till Livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar