Visst är vi ett kollektivt folk. Nu är vi alla glada över vår nya prinsessas födelse. Och människor har ätit prinsesstårtor idag.
Det har vi missat! Får bli över helgen i stället.
Samma sak är det ju när någon känd person dör. Då går kollektivet igång och sörjer.
Är detta ett modernt fenomen? Kanske får det större genomslag genom TV och de nya sociala medierna, men det var något ditåt förr också. Vi var mycket rojalistiska när jag växte upp.
När kung Gustav V dog minns jag att jag hade en urklippt tidningsbild i en ram med två tända ljus omkring.
4 kommentarer:
Jag blev inte förvånad över att folk på fb (massor i min vänkrets där) kommenterat namnet. Mer förvånad över hur många som i går konstaterade att vi fått en prinsessa - och i dag konstaterade vad hon heter. Som om vi inte redan hängt med öronen mot radion allihop redan...
Kollektiv sorg och glädje är väl ok, men jag tycker sämre om när man "ska" tycka som alla andra i alla frågor. Just nu får vi rojalister nästan sitta i skamvrån för att vi inte vill ha en president (som förstås inte skulle leva på statens bekostnad utan av sina egna sparpengar... eller? Och som givetvis inte skulle ha ett förflutet med kärleksaffärer!)
Ja, jag har sett lite av diskussionerna på fb. Tyckte att det var olämpligt att diskutera kungadömets vara eller inte vara igår på debatt. Folk är konstiga. Kunde inte kronprinsesseparet få ha sin glädje i fred!
Belinda Olsson borde styrt diskussionen bort från glädjedödarna.
Pinsamt!
Tycker jag också, Vally.
Skicka en kommentar