Det är verkligen roligt att lära känna nya vänner (läs damer) vid min ålder i helt nya sammanhang. Därför gillar jag föreningar, för man träffar alltid trevliga och intressanta människor där.
Men livet är inte bara möten, utan också avsked.
I Skrivarklubben här har flera gamlingar gått bort. På fredag ska Helge begravas, han var 81 år gammal, så han var ju ingen ungdom. Men hans berättelser från ungdomen på västkusten och till sjöss- han var sjöingenjör- kommer att leva kvar hos oss, liksom minnet av när han alltid läste "Tomten" på vår adventssammankomst. Och vid den senaste sammankomsten på Kristi Himmelfärdsdag läste han "Det är vackrast när det skymmer". Den gången syntes det att han var sjuk.
Andra är levande. I förra veckan hade jag ett par från vår guidegrupp här i Ronneby hemma. Det var trevligt, men det blev inte så mycket till arbetsprat utan mera allmänna ämnen. Härliga människor!
Och på måndagarna sitter jag med äldre damer och min gamla kollega som lärare och ska lära att måla akvarell.
Igår var jag på turismutbildning om prissättning och information om kommunernas marknadsföring i stort sett hela dagen. På kvällen hade vi gradgivning i en kall logesal och en jättegod måltid efteråt.
Och visst är det skönt när någon ringer sent på kvällen/natten och kollar att man har kommit hem väl. Ibland är det toppen med fästmannen! Bara han nu inte tjatar om värmepumpen...
Livet har lärt mig en sak; man missar väldigt mycket om man inte lyssnar till människors berättelser. Den lärdomen är ytterst berikande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar