Med stigande ålder har jag blivit mer och mer medveten om hur otroligt lätt det är att hamna utanför det etablerade samhällsmaskineriet. Hur länge skulle du klara dig utan lön?
Många människor går omkring med skygglappar och garderar sig aldrig. Andra av oss garderar oss till tusen med försäkringar hit och dit. Somliga lyckas spara pengar på banken, andra får aldrig något över.
Häromdagen kunde vi läsa alarmerande siffror om människor som stod utanför A-kassan. Ja, men utanför på grund av vad eller vem? Skulle de möjligtvis ha betalat till en A-kassa för att vara med?
Vi har vant oss vid att bli omhändertagna av Samhället/Staten. Har detta gjort att vi tror att vi lever inlindade i bomull?
Idag fick jag brev från ett försäkringsbolag med information om att jag kunde ändra min livförsäkring till ett fondsparande med ett upphörande av livförsäkringsdelen vid en viss ålder. Annars skulle premien på den försäkring jag har höjas.
Man plockas på pengar från banker, försäkringsbolag, elbolag, fasta avgifter på telefonin etcetera.
När jag räknade igenom mina tandläkarkostnader och bilkostnader från förra året insåg jag vart en stor del av mina pengar hade gått.
Som pensionär är man än så länge hyfsat inkomstförsäkrad. Men hur länge?
Det är dyrt att vara fattig, åtminstone om man vill gardera sig. Och utan att man har garderat sig är det otroligt lätt att halka ur samhällsramen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar