Vi har nog alla träffat dem. De där människorna som inbillar sig att de alltid klarar sig genom att hålla god min, åtminstone med dem som de har nytta av.
De finns säkert runt dig också. Det kan vara de som vill få goda lönepåslag, eller de som vill bli bjudna på festerna till folk.
Bakom ryggen kan de vara hur fula som helst och förtala den det gäller utan minsta skrupler. När personen närmar sig kommer leendet på.
Det kryper alltid i mig. Jag vill avslöja dem, tala om vilka skitstövlar de egentligen är.
Ibland kan man träffa på ett märkligt fenomen. Människor vet det redan. De vet att den och den personen inte är att lita på, att de är falska och att de kör skit i kulisserna. De vet det, men de har själva någon form av vinst av att hålla god min.
Vissa människor har mycket personliga sätt att uttrycka sig. Att se det de skriver är som att avläsa en handstil.
Jag har sett hur präster har förtalat bort sin biskop. Anonymt. De har slängt skit och trott att de har varit osynliga.
Om man inte kan stå för sina negativa omdömen, tycker inte jag att man ska lämna dessa överhuvudtaget. I alla fall inte om man vill ha någon liten stil kvar.
Det är ju samma sak med dessa anonyma som far ut mot folk på bloggarna, täckta av anonymiteten.
De är ju inget annat än skitstövlar. Egentligen. Ynkryggar som inte vågar stå för det de säger eller skriver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar