Egentligen är det nog inte så konstigt om man har lätt för att skatta sig själv för lågt, när man alltid vid framgångar har belackare. Så är det ju, det kan många, många vittna om.
Idag fick jag en tankeställare. För en tid sedan skickade jag in en insändare till min lokaltidning om fördomar om förorterna. Ett par dagar senare hade jag en annan insändare publicerad om den tuffa bostadsmarknaden.
Sedan hände inget mer, och jag började genast tänka att den där insändaren om förorterna var nog inte bra. Den hade säkert gått i papperskorgen på redaktionen.
Döm om min förvåning när jag idag får se den stort uppslagen, nästan täckande ett helt uppslag, med bild till. Den var alltså inte dålig utan verkade i allra högsta grad värd att publiceras.
Så lätt är det att vi plötsligt tycker att det vi har gjort är värdelöst, tänkte jag. Eller beror det på dåliga erfarenheter, på erfarenheten att du inte ska visa dig, inte tycka att du kan något, inte tro att du är något. Vi känner alla den starka Jantelagen, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar