De (be)svikna

Någon gång i 50-60-års åldern börjar många män försvinna från sina kvinnor av olika anledningar. En del dör, några knall och fall. Andra hittar en ny kvinna, visst inte alltid yngre, och åter andra avslöjar att de kanske under årtionden har haft en relation eller ett  förhållande med någon annan. Ja, det händer naturligtvis att det är kvinnor också som står för detta, men jag har en okontrollerad känsla av att kvinnor nog faktiskt begär skilsmässan när de är yngre, medan männen kanske väntar tills de är äldre och eventuella barn är utflugna.

Hur känner sig en kvinna, som kanske har varit gift i bortåt- eller över- fyrtio år när hennes man avslöjar att han faktiskt under många år har älskat en annan? Kan man någonsin efter ett sådant avslöjande återfå sitt förtroende för människor? Nog vore det ärligare och bättre om det avslöjandet kom tidigare i livet?

Om man har känt en person en relativt kort tid, kanske bara några år, och man upplever sig sviken, så är det ju faktiskt ganska lätt att packa och dra. Man ska kanske inte ens tro att det är en engångs företeelse, oavsett vilken art sveket har. Folk är som de är, få ändrar sig. Det finns olika sorters personlighetstyper mer eller mindre fast förankrade i oss.