Är det förvånande om arbetsgivaren eller blivande arbetsgivare kollar om det finns något om dig på nätet? Det tycker inte jag. Så hade jag gjort om jag skulle anställa någon.
Men jag förstår inte riktigt hur de kommer åt folks Facebookar, såvida man inte har lagt in sina chefer där. Det finns ju till och med människor som har blivit uppsagda från sina jobb för saker de har skrivit på Facebook.
Då kan man kanske tänka motsatsen också att man skapar sig framgångar genom att vara smart i det man skriver. Usch nej, det är inte roligt med manipulationer.
Nu har jag inte så många arbetsgivare, men faktum är att ledaren av en grupp som jag guidade förra året hade kollat mig på nätet. Och då kom den där olyckliga insändaren om sjuksköterskestrejken fram , som tyvärr blev helt missuppfattad av sjuksköterskor. Vad jag vände mig emot var att gamla och sjuka blev släpade hit och dit.
Nåväl, jag fick guidningen trots detta, fastän det fanns sjuksköterskor med i gruppen, och efter vad jag har hört, var de mycket nöjda. Så det löste sig.
För några år sedan blev jag irriterad när jag hittade en artikel om mig som var över tio år gammal. Jag ringde då upp tidningen som den var ifrån. Ja, den var inte så farlig, men lite onödig, tyckte jag. Framförallt kunde jag inte begripa varför det plötsligt dök upp tio år gamla artiklar.
Chefredaktören svarade mig då att Google hade fått starkare sökmotorer, men att jag kanske skulle vara glad om det som stod åtminstone var sant, det var värre när folk hade lagt ut lögner om en, som man inte kunde få bort.
Ja, nätet är på gott och ont, det vet vi alla. Men vi ska veta att storebror ser oss. Och jag undrar varje dag över de läsare jag har i Ryssland och USA. I vilket syfte läser man min blogg där?
1 kommentar:
Det vore för bedrövligt om bara pensionärer vågade diskutera känsliga ämnen på nätet. Det börjar likna gamla tiders svartlistningar av facligt aktiva arbetare.
Skicka en kommentar