De elakaste människor som jag har träffat på, har jag träffat inom Svenska kyrkan. Är inte detta hemskt?
Kanske är det något i instängdheten och tvånget som gör att präster kan bli så frustrerade i sina liv att de levererar elakheter mot sina medmänniskor.
Men när en präst hånar en prästänka, då har det gått över gränsen för mig. (se http://bloggardag.blogspot.com inlägg Strukturutredningen
Så här bemötte alltså en "Präst på åskådarläktaren" signaturen Prästänkas kommentar om gudstjänstordningar.
" Du verkar bitter på något sätt. Kan det kanske bero på att du inte längre har någon man som kan tjänstgöra som emeritipräst och "dryga ut pensionen" som om nu det skulle vara det viktigaste."
Ja, vad säger ni om detta? Är det inte makalöst!
Ja, och så fick jag mig också en känga, när jag kritiserade detta, och en påminnelse om att Växjö stift hade sparkat ut mig (som en av många!!!). Det är bara det att detta sista biter inte på mig. Den utsparken gav mig inte bara en fallskärm, utan ett ytterst intressant liv och fick mig bort ifrån en helsjuk miljö. Och förmodligen är det väl någon som var involverad i skeendet som fortsätter med sina elakheter. Kan man tänka sig.
Jag kan faktiskt bara tänka mig två personer, som kan ge den sortens kommentarer med förmodade nålstick mot någon som behandlades och for illa. Människor är i allmänhet inte så elaka. Tack och lov!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar