Förr lyssnade jag alltid på "Vid dagens början" och "Vid dagens slut" och "Tankar för dagen", men det har jag helt slutat med.
Det känns bara som om det är ändlösa ordbajserier utan verklighet bakom. Här är jag säkert orättvis, för det finns nog de som menar väl och har grund för det de säger, men i stort sett tycker jag att vi människor dränks i ord om hur vi ska vara mot varandra, och hur vi ska hitta glädjen och också om alla hemskheter som finns runt omkring oss, som om inte nyheterna vore nog.
Jag längtar efter tystnad, en kreativ tystnad, där inga ord bedövar och förvränger.
4 kommentarer:
Livets erfarenheter ger den insikten.
Man känner igen allt som sägs och vet att ingen vill ha ens dyrköpta erfarenheter ändå.
Ja, ungefär så är det.
En sommar för många år sedan hade jag kvällsandakterna en vecka. Det var en kamp med producenten. Det fick inte vara förkunnelse, jag fick inte tala om vad Gud vill, allt skulle utgå från "så här upplever jag det". Jag kunde inte passa in mig, kunde inte tala det språk som förväntades. Men jag gjorde sju andakter på klassisk kristendoms grund men med touch från min egen erfarenhet och min själavårdserfarenhet. Det var inte få brev, mail, telefonsamtal jag fick... Men jag har aldrig mer fått medverka.
Jaså är det så styrt! Synd att du inte får prata för det hade säkert varit intressant.
Men, okey, jag kollar ibland vilka som medverkar. Vissa lyssnar jag faktiskt på ibland som Patricia Tudor Sandahl när hon är med. Hon är gammal och klok, tycker jag.
Skicka en kommentar