Att både byta kön men ändå ha kvar det

Dödsstöten för mig när det gällde fp blev när de drev rätten att slippa sterilisering vid könsbyte som en av sina hjärtefrågor. Det räcker för mig med den vidsynta synen på aborter, som jag inte alls delar.
 En del människor anser sig vara födda i fel kropp. Hur kan man veta det? Är inte detta med könsroller något som är ytterst kulturbundet? Kroppen skulle kanske vara rätt i en annan kultur? Då vore det kanske bättre att flytta än att byta kön?

Själv har jag träffat många män som är riktiga "kärringar" i ordets värsta betydelse. Fast de har kvar  sin manlighet ändå.

Men nu upplever man liksom detta att man är i fel kön. Jaha, men då får man väl göra detta. Fast Gud har inte skapat en sådan att man liksom är totalt utbytbar i alla sina delar. Ska man nu ta sjukvårdsresurser till att få uppbyggt någon sorts nytt kön - hur nu detta går till?- så får man väl också inse att man inte samtidigt kan ha kvar sitt gamla kön. För mig är detta fullständigt makabert. Då vill man väl inte byta kön. Vad är det man sysslar med?

Hur är det i länder med stor fattigdom eller bland människor som har det svårt i sina liv?
Har de tid och ork att fnatta runt och fundera över om de är födda i rätt  kropp? Och vaddå fel kropp? Finns det något JAG som inte har med kroppen att göra? Någon sorts mentalt Jag frikopplat från de kroppsliga funktionerna? Jag som faktiskt tror att vi är ganska så hormonstyrde i våra liv, har svårt att tillägna mig det synsättet.

 Nej, här går gränsen för mig! Jag tycker inte att man ska laborera med den kropp Gud har gett oss hur som helst. Inte heller behöver man stoppa brösten fulla av silikon för att bli älskad, eller ändra läpparna så att de ser ut som läppar från en annan ras.

Låt oss försöka vara nöjda med det vi från födseln har fått tilldelat.  Förnöjsamhet och ödmjukhet är inga dumma egenskaper. De kanske till och med kan bota en del konstiga neuroser. Det är nog inte så farligt att sätta gränser!