Efter en så där lagom seg förmiddag, då jag försökte att inte anstränga mitt onda knä för mycket, blev uppretad av Mannen redan vid 10-tiden i telefonen, fick iväg Lottoraderna, läste igenom ett par noveller, som jag skrev igår, gjorde jag mig så förberedd för att äntligen klippa gräset. Det var nu så pass torrt att jag kunde klippa det med den elektriska gräsklipparen. Tog ut den och de långa sladdarna och satte i kontakten i köket genom en öppen springa i fönstret. Nu skulle jag bara fotografera några blommor i trädgården först.
Då kom ösregnet igen, och det blir ingen gräsklippning idag heller.
Rosen känns symbolisk; blommande, men helt klart på väg att vissna!
Och lite annat.
Fast det är kanske inte så dumt att det regnar, för nu kan jag syssla med annat än trädgården med gott samvete. Baka mörkt bröd till exempel eller fortsätta med novellerna eller med boken om Bräknedalgången, som jag hittade på turistinfon igår.
Och nu skiner solen igen, ser jag! Men nu är gräset för vått för att klippas med en elektrisk gräsklippare.
3 kommentarer:
Och hur tror du att det känns för han som har väntat i 2 1/2 år och hoppats på att förlovningen var seriöst menad, men bara fått motstridiga besked?
för honom...(inte han)
:-)
Skicka en kommentar