onsdag 29 augusti 2012

Skräckfylld nattlig historieläsning

Eftersom jag nästa vecka ska ha en lite annorlunda guidning har jag nu dragit fram gamla blekingeböcker som jag inte har läst eller som jag har läst för länge sedan.

I natt skulle jag bara bläddra i en, men fastnade och fortsatte läsa till fram på småtimmarna. Ja, den tidpunkten är i och för sig inte så ovanlig för mig att lägga mig på, men jag stiger ändå upp hyfsat tidigt.

Nu var det hemskheterna här i länet som fångade mitt intresse.
Bland annat var det skildringar från Halahults offerkälla som jag besökte förra året. Tänk om jag då hade vetat vad som hade utspelat sig där!
Det var tydligen inte bara djur som offrades, detta var en senare sedvänja, utan från början vad det människor, och det skulle helst vara människor av rang som hövdingen eller hövdingens söner.

Det fanns en särskild urholkning i stenen där blodet samlades upp! Iiiihhh!
Att sitta och läsa sådant mitt i natten fick mig faktiskt att få kalla kårar längst ryggraden.

Igår när jag var ute och provåkte turen jag ska guida på i nästa vecka stod vi, tre stycken inflyttade, och talade om Blekinge. Vi var alla överens om en sak; här lever man mycket påtagligt i historien.  Man blir så medveten hela tiden om att man går på historisk mark.

Tänk bara att när man stiger av tåget i Bräkne-Hoby är något av det närmaste till stationen den pestkyrkogård, som ligger vid järnvägen. Här begravdes människor vid pesten 1710-1711, som tog en stor del av byns befolkning.
Historiens vingslag finns över oss hela tiden som en påminnelse om att vi har vår stund på jorden och att efter oss kommer andra som inte ska veta vilka de flesta av oss var.

Det känns rätt så skönt, tycker jag!


 
Kyrkan i Bräkne-Hoby som just nu restaureras.


7 kommentarer:

LFL sa...

Att offerplatsen i Halahult är den enda i sitt slag i hela Norden förklaras av historiemakarna med att alla andra av det slaget förstördes under kristningen. Det är ju märkligt, eftersom de finns gott om bevarade offerlundar och offerkällor, t.ex. vid Gamla Uppsala, där det även påstås att människor offrades.

Att människooffer förekom under nordisk hednatid, vet vi, men inte att det skulle ha förekommit så sent. Sanningen om offerplatsen vid Halahult är nog att den inte alls är så gammmal, som det påstås, utan snarare en anläggning från 1600-talet.

Anläggningens utformning stämmer väl med den bild av forntiden som man gjorde sig under 1600-talet. Vill minnas att ägaren till marken under 1600-talet, som var mycket fornminnesintresserad, tyckte att naturformationerna på platsen var perfekta för en hednisk offerplats.

Även det, som länge trotts vara Sveriges äldsta runsten, Möjbrostenen från Ramsta i Uppland, kan vara en förfalskning under 1600-talet. "Haha", som är en del av texten, bör nog tolkas högst bokstavligt.

nya tant lila sa...

Denna teori lär knappast hålla med tanke på dateringen av runinskrifterna på några av stenarna. Offerlunden lär tidigare ha legat närmare havet för havsnivån har ändrats.
Var fick du feldateringsidéerna ifrån?

LFL sa...

Jag minns inte källan, men det måste vara något som jag läst direkt i samband med besöket i Halahult. Runinskrifter på sten kan endast dateras med vilken typ av runalfabet som har använts. Att det finns en yngre och en äldre variant visste man under 1600-talet. Det är alltså ingen säker dateringsmetod. Det är samma sak med Möjbrostenen.

Kan nämna ytterligare ett "fornminne" av sent datum, nämligen Valhalla i Sörmland. Här satt vikingahövdingarna under rådslag, kan man tro. Det var så man tänkte sig forntiden under 1800-talet. Platsen är klart sevärd och lätt att nå från vägen Eskilstuna - Nyköping.

nya tant lila sa...

Och du tror inte att de historiker som har daterat denna offerlund vet hur man daterar?

LFL sa...

Först en reservation för att jag inte är helt säker på att anläggningen är från 1600-talet, då jag inte minns var jag läste det. Kanske någon bok.

Fornminnen och fornfynd dateras inte av historiker utan med arkeologiska metoder såsom C14, som dock kan slå fel på flera hunder år och dendrokronologi, som visar exakt avverkningsår för träföremål. Man kan också undersöka jordlager, där ett fynd har gjorts t.ex. räkna årlig sedimentering i vatten. Slutligen stilarter på keramikmönster och redskap. Har det gjorts några daterbara fynd på platsen?

Det finns fruktansvärt många fornminnesplatser som aldrig har blivit undersökta.

nya tant lila sa...

Jag förstår ingenting av de här konstiga idéerna om att fornminnet skulle vara feldaterat eller falskt.

LFL sa...

Snarare odaterat, men det går väl att ta reda på. Om man har gjort fynd som visar att det är en gammal kultplats, ger jag mig direkt.